Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - En bergbestigning i Lilla Atlas. Af Anders Ångström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
EN BERGBESTIGNING I LILLA ATLAS 367
det åt sidan, oberörd af omgifningens
gillande eller ogillande. En gång tyckte
jag mig se ett leende spela på hennes
läppar, men kanske var det blott inbillning.
Vägen stiger nu uppåt i nästan 60
vinkel. Inga träd längre. Klippan är
kal, skroflig, blott här och där beväxt
med tistel och krypande ek. Utsikten
åt norr skymmes af bergstoppen, men
i söder utbreder sig Lilla Atlas
berglandskap, detta egendomliga blåaktiga
land, som först blir lefvande då
skuggorna bli långa. — Jag ser ut öfver
bergshöjd bakom bergshöjd, skiftande i
alla dagrar från mörkblått till violett.
Men längst i söder begränsas synfältet
af bergen vid Boughari. Där bakom
vidtager öknen, sandöknen, bakom är
allt dödt.
Nu komma vi upp på toppen af
berget. Som förstenade stå vi, européen
och araberna, utan förmåga att tala,
försjunkna i hvad som nu sker, detsamma
som skett hvarje afton i millioner år.
Solen går ned. Solen går ned just där de
blå bergen i väster afbrytas af
Medelhafvets vattenspegel, som lyser matt likt
oxideradt silfver med reflexer i guld och
rödt och violett. Det röda klotet,
mörk-rödt som Hassans fez, försvinner sakta
bakom kanten af världen, men kvar
dröjer den röda strimman, som lyser likt
falnande glöd öfver hafvet, öfver bergen
och öfver slätten under oss. »Sol som
går ned och toner som förklinga mer
än allt annat gå vårt hjärta när.»
Jag låter göra fast och lasta af
åsnorna. Under det att jag ordnar med
instrumenten och gör mina observationer, duka
araberna upp matsäcken, bröd, vatten
och frukt för dem själfva, hvitt vin, ägg,
valnötter och drufvor för mig. Och
sedan araberna tagit upp den
museimanska hymnen: »En är Allah och
Mohammed är den af Allah sände», bryta
de dagens fasta, och vi äta alla, under
det att skymningen faller med svalka
öfver bergen. — Inom en timme är allt
 |
| högtidlig afslutning af den arabiska fastan rhamdan. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
