Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Pius X:s kyrkoregering. Af Hjalmar Holmquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 o6
HJALMAR HOLMQUIST
klavens början alldeles oväntade utgången,
att den minst intrigante i kardinalernas
krets, den 67-årige patriarken af Venedig,
Giuseppe Sarto, framgick ur
konklavför-handlingarnas lotteri som kyrkans Helige
Fader. När Michelangelos sibyllor och
profeter den 4 augusti från Sixtinska
kapellets takhvälfning skådade ned genom
rökelsedoften på hyllningen för den nye
påfven, hade det också behöfts en
särskild framtidsskådandets gåfva för att
kunna förutsäga karaktären af dennes
regering. Så olika voro omdömena om
Pius X äfven från dem, som borde känna
honom väl. Om en sak var man
visserligen ense: Pius var en personligt from
och mild man med osjälfviska
bevekelsegrunder och med starka
religiöst-pasto-rala intressen; man visste ock, att han
ägde insikt i kanonisk rätt och
kyrkomusik, men saknade större
allmänbildning och politisk träning. Man kunde
likaså förutse, att Leo XIlI:s kärlek till
yttre prakt och etikettväsen skulle
utbytas mot enkelheten hos en högst
oceremoniell påfve, och att Leo XIII:s
raffineradt smidiga diplomati skulle
ersättas af en kärf rättframhet, som hatade
alla ränksmiderier. Men skulle med allt
detta den nye påfven, som somliga
menade, blifva ett osjälfständigt verktyg i
ärelystna och makthungrande kurialisters
händer, eller skulle med honom Petri
stol bestigas af en själfständigare och
för inflytelser utifrån mindre mottaglig
karaktär, än påfvedömets historia under
århundraden skådat ? Nu är ett fullt
decennium af hans kyrkoregering till—
ryggalagdt, och allt fort bryta sig de
motsatta omdömena med lika skärpa.
För den utomstående lärer det alltid bli
omöjligt att här afgöra, i hvad mån Pius
X:s regeringsåtgärder äro att hänföra
till hans eget initiativ och i hvad
mån hans närmaste omgifning bär det
verkliga ansvaret. Men ett faktum har
allt tydligare trädt i dagen. De båda
Vatikanbesluten 1870 om påfvens
uni-versalepiskopat och om hans ofelbarhet
ha i sina konsekvenser under Pius X
utformat det ultramontana systemet i en
fasthet och fullkomlighet, där som aldrig
tillförne personligheten äger plats endast
i den mån som den tjänar systemet.
Det kan för tillspetsning eller moderation
i enskilda punkter ha sin betydelse, hvem
som är påfve; och för den politiska
smidigheten i de diplomatiska
förvecklingarna kan det betyda åtskilligt, hvem
som är påfvens kardinal-statssekreterare;
men för den katolska kyrkans regering
i det hela var det en underordnad sak,
om Gotti, Rampolla eller Sarto blef påfve,
liksom det blir en underordnad sak, om
Ferrata, Maffi, De Lai eller någon ny
stjärna på kardinalernas purpurhimmel,
såsom den nu till kardinal designerade
Serafini, tager arf efter Pius X.
Systemet regerar den katolska kyrkan med
järnhård konsekvens; personerna äro
systemets tjänare. Men systemet, det
är jesuitorden; ytterst är jesuitorden
kyrkans herre ochhufvud,äfven om ordens
egna medlemmar icke alltid äga det
direkta inflytande på händelsernas gång
eller den framskjutna plats inom kurians
värld, som man på sina håll menat.
Det ultramontana systemets, och
därför äfven Pius X:s regerings, mål är
ökad makt för den absoluta papalismens
kyrka, inåt öfver människors själar och
utåt öfver ståt och kultur. Ännu i dag
gäller officiellt läran om kyrkans
öfver-ordnande öfver staten;
kyrkostatsväsendets idé är en outplånlig beståndsdel i
både katolsk rätt och tro. Och lydnaden
för auktoriteten från Petri stol är mer än
någonsin hjärtpunkten i katolsk fromhet
— det har jag själf hört Pius X med
all tydlighet betona (i ett tal till
österrikiska professorer och studenter våren
1909). Man behöfver eljest blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
