- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjugutredje årgången. 1914 /
407

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Pius X:s kyrkoregering. Af Hjalmar Holmquist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

40 7

väg utan laga dom och rannsakning
afsätta misstänkta kyrkoherdar. På olika
sätt påbjudes hemlig kontroll; i katolska
kyrkan har nu skapats ett
spioneri-och angifningssystem, som ej ens
skonar bikthemligheten (se t. ex. den katolske
kyrkoherdens i Rom Verelesis process
1911 mot sin biktfader, jesuitpatern
Bricarelli), och som alstrat en andlig
terrorism utan like. Så falla ock raskt Pius’
fördömelsedomar öfver alla katolska
rörelser, som kunna misstänkas för
själf-ständighetsrörelser, såsom öfver de af
den helige Franciskus’ ideal inspirerade
asketiskt-nationella mariaviterna i Polen
1906, 1907 och 1912 (se nedan),
öfver den idealistiske franske ingeniören
Marc Sagniers vackra
demokratiskt-kristliga skapelse Sillon 1910, etc.
Bibelforskningen och bibeltolkningen bands
1907 vid en särskild påflig kommissions
afgöranden; så äro t. ex. katolikerna
genom edikt 1913 i samvetet bundna att
förkasta tvåkällshypotesen beträffande
evangeliernas tillkomst, att fasthålla
tillkomstordningen: Matteus, Markus, Lukas,
att anse Matteus’ evangelium skrifvet
före Jerusalems förstöring,
Apostlagärningar i sin helhet skrifvet af Lukas och
pastoralbrefven författade af Paulus själf.
Index är i flitig verksamhet, ej blott
mot modernistiska författare, såsom
Fo-gazzaro 1905, utan mot den katolska
vetenskapens mest betydande män; så
kommo t. ex. 1912 katolicismens främste
kyrkohistoriker Duchesne och dessfrämste
exeget och palestinensiske arkeolog
La-grange på listan öfver förbjudna böcker,
1913 Newmans berömde analytiker
Bré-mond, etc. Inför den ofelbara
papa-lismens oerhörda makt öfver samvetena
böja sig nästan alla och underkasta sig
»laudabiliter». Se blott, huru Lagrange
skrifver till Pius: »Knäfallande inför
Eders Helighets fötter . . . försäkrar jag
E. H. om min obetingade lydnad. Det

var min första tanke, och skall blifva
min sista, att med ande och hjärta utan
något förbehåll underkasta mig Kristi
ståthållare . .. Jag är beredd att erkänna,
att mina skrifter innehålla villfarelser;
men jag beder E. H. om tillåtelse att
förklara, att intet legat mitt sinne mera
fjärran än ohörsamhetens anda.»
Omsorgen om katolikernas andliga diet
synes nå öfver det barockas gräns, när nu
t. o. m. den stora värdefulla
amerikanska encyklopedien »Catholic
Encyklope-dia» uppges vara hotad, oaktadt påfvens
pålitligaste anhängare, bl. a. den
beryktade Benigni, där äro medarbetare. —
Ett annat utslag af ultramontanismens
ställning till andlig frihet är det i både
tal och skrift starkare hörda försvaret
för inkvisitionen och teorien om kyrkans
rätt att låta döda affallna kättare. I annat
sammanhang har jag meddelat egna
erfarenheter därom från Österrike; här må
blott erinras om storinkvisitorsämbetets
återupprättande 1907 i Spanien med lön,
den påflige professorns i Rom Lépiciers
(1913 väld till servitiernas ordensgeneral)
vid prästseminarierna använda lärobok i
dogmatik, »De stabilitate et progressu
dogmatis» 1908, den ansedde kanonikern
Janviers uttalande vid faste-föredragen
i Notre Dame i Paris 1912, eller
honorarprofessorns i Innsbruch Staubs bok
»De ecclesia Christi», 1912. Den bl. a.
genom sina forskningar i häxväsendets
historia kände de Cauzons nya värdefulla
»Histoire de 1’inquisition en France» med
dess strängt katolska men dock i viss
mån mot inkvisitionen kritiska
uppfattning har 1912 hamnat på index. Ett
annat, som man trodde förrostadt, vapen
i kampen för påfvens makt, interdiktet,
har kommit till fortsatt användning
genom Pius X, bl. a. gent emot Genua
1912—13 i striden mot Italien om
påfvens kandidat till ärkebiskop där.

Till de yttre förordningarnas kamp för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:54:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1914/0451.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free