Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Pius X:s kyrkoregering. Af Hjalmar Holmquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PIUS X:s KYRKOREGERING
415
skrämmande belysning öfver det
ultramontana lydnadssystemets etiska
konsekvenser. Genom den nye konungens
tronbestigning syntes den ultramontana
regimen hotad; men de senaste
riksdags-mannavalen ha räddat dess ställning, och
inom den stora belgiska arbetarvärlden
synes den enligt 1910 års statistik vinna
terräng i de katolska
arbetarföreningarnas form. Till de årliga
Lourdes-vall-färderna lämnar Belgien näst Frankrike
det största tillskottet. — Från Belgien
prässar ultramontanismen ock hårdt i
Holland. Genom politisk koalition med
Kuypers ortodoxt-reformerta parti — en
vidunderlig förening af ytterligheter —
har katolicismen raskt kunnat vinna
terräng i Holland. Sedan år 1905 ha de
högre katolska skolorna statsunderstöd;
1910 visade statistiken att katolikerna i
Holland vuxit från 1,596,000 år 1890
till 2,053,000. Holland skall nu ock vid
den stundande kardinalutnämningen
hedras med en representant. Visserligen
bröts katolikernas politiska öfvermakt
för tillfället genom riksdagsmannavalen
1913. Men läget är dock sådant, att
pessimister i Holland förra sommaren
kunde för mig måla den stolta
protestantiska frihetsborgens öfvergång till ett
katolskt lydland som en ej aflägset
liggande möjlighet. I alla händelser synes
läget i Holland kunna i sin mån leda
till en iakttagelse med vidt historiskt
perspektiv: den kalvinska världen, hvilken
i den yttre kampen mot det katolska
väldet med kyrkoorganisationens och
vapnens medel ägde den starkaste
försvars- och anfallskraften, visar numera i
den lika spända striden med andliga
faktorer mindre motståndsduglighet mot
katolicismen än de lutherska kyrkornas
värld.
Därom vittnar på sitt sätt äfven
den konfessionella förskjutningen inom
Schweiz och England. I det förra lan-
det är denna relativt mycket stor. Vid
1910 års folkräkning hade katolikerna
från en tredjedel af befolkningen några
årtionden förut nått upp till 1,590,000
eller 42 proc. Visserligen har Pius X:s
regering äfven här haft sina svårigheter.
Den schweiziska förbundsstyrelsens svar
på Pius’ förordning 1911 om prästernas
privilegium fori andades just ej större
respekt för påfvekyrkans order. Och tanken
på full skilsmässa mellan enskilda
kantonstater och den katolska kyrkan visar sig
aktuell; i Basel skedde upplösningen
1910—ii. Men om därmed
ultramontanismens makt verkligen kringskäres, är
en annan fråga. — I England ha
katolikerna ökats från 11/2 million 1896 till
2,206,000 år 1910; och deras politiska
inflytande växer i dubbel proportion.
En åtminstone half seger var
otvifvelaktigt kröningsedens ändring i samband
med senaste kröningen. Att den lärde
kyrkohistoriske reformationskritikern och
medeltidskännaren, de engelska
benedik-tinernas chef abboten Gasquet nu
designerats till kardinal, är ett erkännande åt
den f. n. kanske främste medarbetaren i
den engelska katolicismens frammarsch.
Man behöfver ock blott ha gjort ett
besök i den nya katolska
Westminster-katedralen och sett, huru skarorna
trängas där inne, under det att det mäktiga
tornet drager blickarna till sig från stora
delar af London — och man skall här
finna en talande symbol för den engelska
katolicismens segerstämning. Så är ock
oron på sina håll stor. Huru Roms
verkliga afsikter kunna uppfattas, därom
vittnar en under de senaste åren i flera
upplagor anonymt utkommen engelsk
bok, som med dokument söker leda i
bevis, att Rom under entente med
Tyskland genom sin propaganda i England
ärnar undergräfva världsrikets politiska
maktställning och därmed rikta
dråpslaget mot den enda kyrka, som nu mäktar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
