- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjugutredje årgången. 1914 /
417

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Pius X:s kyrkoregering. Af Hjalmar Holmquist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PIUS X:s KYRKOREGERING

417

Det blef ett drama af rikaste spänning
och världshistorisk innebörd. När
presidenten Loubet under Rysslands
svaghetsår 1904 i kriget mot Japan fann
klokt närma sig Italien och ville aflägga
personligt besök i Qvirinalen, uttryckte
Pius ett obehöfligt men energiskt
ogillande däraf och en protest, sedan
besöket ändock ägt rum. Frankrike
upptog stridshandsken; Combes gaf order
till franske ambassadören i Vatikanen
att begära förklaring; och när denna ej
ögonblickligen gafs, återkallades genast
ambassadören (1904). Pius å sin sida
grep in mot de båda republikanska
biskoparna af Dijon och Laval, stämde
dem till förhör i Rom och fasthöll detta
kraf, fast franska regeringen förbjöd dem
att lämna sina diöceser. Då afbröt
Frankrike 30 juli 1904 de diplomatiska
förbindelserna med kurian; och samma
dag afreste den påflige nuntien
Loren-zelli från Paris, kvarlämnande en
diplomatisk agent Montagnini. I kurian kom
det till ett våldsamt uppträde mellan Pius
och den för franska förbindelser
misstänkte Rampolla, hvilken för flera år drog
sig undan i andaktsöfningar och
författarskap. I Frankrike kom striden om
biskoparna Combes att i den aktiva
politiken föra in tanken på upphäfvande af
hela det napoleonska konkordatet och
kyrkans fulla skiljande från staten. Den
egentlige utarbetaren af förslaget till
skilsmässolag blef socialist-radikalen
Briand. Combes’ fall jan. 1905 hejdade
ej utvecklingen. Ministerpresidenten
Rouvier omarbetade Briands förslag,
hvilket ock efter en halfårslång
parlamentarisk kamp och åtskilliga jämkningar
definitivt antogs 7 dec. 1905 och
undertecknades af presidenten 9 dec.
Därmed gjordes Frankrike till skådeplatsen
för ännu en af historiens stora
revolutioner. Skilsmässolagens innehåll är allt
för mycket omskrifvet och välbekant

Ord och Bild, 23 :£ årg.

för att här behöfva återupprepas. Pius
fördömde i encyklikan »Vehementer
nos esse» febr. 1906 med skicklig
motivering det våldsdåd, som låg i
konkordatets ensidiga upphäfvande lika väl som
i lagens bestämmelser. Ännu trodde
man dock, att han skulle i sak foga sig,
i synnerhet som folkopinionen i
Frankrike vid valen 1906 gaf ett kraftigt utslag
till förmån för regeringsblocket, och
majoriteten af Frankrikes biskopar tillrådde
eftergifter. Då kom hösten 1906 en ny
encyklika af Pius, hvari han direkt
förbjöd Frankrikes katoliker att i lydnad
för landets egna myndigheter enligt lagen
bilda kultföreningar. Bestörtningen blei
allmän både bland katoliker och
radikaler. De förra vände sig i sin
samvetsnöd med gripande ångestrop till påfven,
för att få en kompromissväg som
möjliggjorde lydnad åt både ståt och kyrka;
de senare hotade med ytterligare
repressalier. Intet rubbade Pius’ hållning.
Försök af enstaka franska biskopar att
på egen hand finna en form för ett
modus vivendi nedslogos genast från
kurian. Denna Pius’ »hufvudlösa» oböjlighet
har mera än något annat i hans
regering klandrats; sedt ur katolsk
ultramon-tan synpunkt har dess järnhårda
konsekvens fört till åtminstone delvis seger.
I själfva hufvudfrågan om kyrkans
fortsatta existens i kanonisk form är segern
fullständig. Redan den ödesdigra 11
dec. 1906, när alla af kultföreningar icke
förhyrda kyrkobyggnader skulle indragas
till ståt eller kommun, visade sig det
ofelbara påfvedömets enorma makt; då
hade bildats 902 protestantiska och 78
israelitiska kultföreningar, men blott 80
katolska, hvilka f. ö. som skismatiska voro
dömda till snar undergång.

Hvad skulle nu statsmakterna göra?
Det hjälpte föga, att den påflige agenten
Montagnini 11 dec. 1906 utvisades och
den apostoliska nuntiaturens papper be-

27

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:54:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1914/0461.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free