Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Den döde mannen. Fastlagsspel af Hans Sachs. Öfversättning af Sigrid Elmblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
448
HANS SACHS
hustrun :
Ack, här var ingen brist på djur.
hund, fågel, katt, i vind och sval
finns råttor uti hundratal
så väl som kackerlackor, möss,
mai, flugor, spindlar, loppor, löss,
dem jag till offer gärna gåfve,
om ej min Hans i döden sofve!
grannen:
Er kärlek, det jag märka kan,
är obegripligt stor minsann,
När nu så kär ni honom hade
hur vore det väl om ni lade
sex skålpund vax i grafven med,
en härfva lin, som det är sed,
och hvad af silfvermynt ni har.
Kanhända om ni intet spar
att han till lön för eder möda.
på nytt står upp ifrån de döda.
Det påstås att ett sådant fall . . .
hustrun :
Slikt snack mig ej förleda skall.
Så syndigt jag ej slösa kan,
och är i himmelen min man
jag säkert skulle handla illa
om hit till jordens vank och villa,
då ren hans ande saligt flytt
iag droge honom ned på nytt.
grannen:
Så vill en bår jag skaffa då
att bära honom bort uppå
i procession till vårt kapell.
Men ljus därtill förut beställ
och ringning efter skick och sed!
hustrun:
Ack, lämna mig med slikt i fred.
Han aldrig flärd och prål förstått.
Dyngbåren tag, den duger godt!
Bär den i lönn till kyrkan fort!
Mässpengar båta icke stort,
och vaxljus inte heller, nej,
for han är död och ser det ej.
Och ringningen man spara kan.
Han hör den ej, min salig man.
Hvarför i ogjordt väder slösa?
grannen:
Men att hans arma själ förlösa
vi måste dock ett offer hålla.
Det kunde kanske annars vålla
att han till himlen aldrig kom.
hustrun:
Då far minsann han se sig om.
Han aldrig lust till offer röjt,
och då han sig i lifvet nöjt
med mindre, skall han mig ej tvinga
som död att låta styfvern springa.
(Hon böjer sig ned öfver mannen, gråter och säger):
Min käre man, mitt enda stöd,
Ack, är det sant att du är död?
Hvad skall jag ta mig till, jag arma.
Hvem täcks sig öfver mig förbarma?
mannen (sätter sig upp och
säger):
Stopp, hustru, hör hvad jag dig säger,
mer än ett dun din sorg ej väger.
Fem ägg till pannkakssmet du gjorde
och därmed lugnt ditt kras du smorde.
Ett krus med vin därtill du tömde,
all smärta nog därvid du glömde.
Gå därför först och sof utaf dig
det rus, som sådan fägnad gaf dig.
Är detta väl det trogna tycke
hvaraf du skröt så stort, ditt stycke ?
Uti den rosenröda kjol
hvarmed du klef i brudestol,
du ville mig med ståt begrafva,
nu får jag ens ej lakan hafva,
blott en oduglig svinahud
du unnar mig till svepningsskrud.
När man på prof din trohet ställer
dess art man varsnar, då det gäller.
Ditt falska hjärta blef du bråd
att visa mig i ord som dåd.
Den kärlek som så högt du prisat
i död som lif sig lika visat.
Den enda sorg du har om mig
är, om jag ej kan föda dig,
för öfrigt nog du tröstas kan.
hustrun:
För hin i våld, min käre man,
jag djärfts med dig att drifva gyckel.
Jag märkte godt ditt arga hyckel
i akt och mening för att se
hur jag väl skulle mig bete.
Om verkligen jag död dig visste,
tro mig, att lifvets fröjd jag miste.
Dör du —- vill du försöket våga —
så kan gesällerna du fråga
om ej jag högt mig jämra vill.
grannen (säger afslutande):
Nej, granne, slut nu örat till.
Din hustru är så full af list
att spelet hennes blir till sist.
Om blott ett ögonblick hon vinner
en undanflykt hon säkert finner.
Min hustru samma illist när.
En kvinna som den andra är.
Så låt oss ge dem alla hin
Och trösta oss med ett krus vin.
Må vi besinna denna läxa,
ty annars gråa hår visst växa
af harm uppå vår hjässa strax,
till fastlagstid — det spår Hans Sachs.
SIGRID ELM B LAD.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
