Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Hans Sachs. Af Sigrid Elmblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
454
SIGRID ELMBLAD
ännu minnet af hans första kärlek höll
honom fången, kanske också att den höga
moraliska måttstock, som han tillämpade
på alla förhållanden, gjorde honom mera
nogräknad i valet af maka, i alla fall gifte han
sig först vid tjugofem års ålder. Han
förlofvade sig nämligen den i september 1519
med Kunigunde Kreuzerinn.
Die einzig Tochter und Erb allein
Peter Creuzers von Wendelstein
som han skref i sin minnesdikt öfver henne,
och på nionde dagen firades deras bröllop.
Det blef ett lyckligt äktenskap. Den
sjuttonåriga fru Kunigunde tycks ha varit en
omtänksam och duglig husmor och sin
man tillbörligt underdånig. Hon skänkte
honom sju barn, dem han alla hade den
sorgen att öfverlefva såväl som henne själf
efter fyrti års trogen sammanlefnad. I den
minnesdikt öfver henne, som han skref tre
månader efter hennes död och som han
kallar »Der wunderparlich traumb von
mei-ner lieben abgeschiden gemahel Kunigund
Sachsin», skildrar han i varma och djupt
bedröfvade ordalag sin sorg öfver hennes
bortgång, ehuru han ett år senare är redo
att stå brudgum för andra gången.
De dikter som förskrifva sig från de
första åren af hans giftermål med Kunigunde
äro jämförelsevis fåtaliga. Men det var
inte enbart hans yrke och familjelifvets
omsorger som vållade detta, inte heller det
att han med glömska af allt annat hängaf
sig åt sin nyförvärfvade lycka. Med den
pliktkänsla, som i allt utmärker hans
personlighet, ägnade han sig med största nit
åt sitt yrke, och han blef med tiden lika
visst Nürnbergs främste skomakare som han
blef dess främste diktare, men det var något
annat, någonting vidare än hemmets lugna
lyckokrets och arbetet vid lästen, som under
denna tid tog hans själ i anspråk. Fru
Kunigunde undrade oroligt öfver hans
förändrade, slutna väsen. Om söndagarna
vankade han ensam omkring i Nürnbergs
omgifning, och långt in på nätterna blef han sittande
vid sitt arbetsbord, fördjupad i läsningen
af en del böcker och små flygskrifter, som
han på hemlig väg förstått att skaffa sig,
och han läste, glömsk af allt omkring honom,
läste med en ifver så brinnande som om
det gällt hans lif, och så var äfven fallet,
det gällde inte hans lekamliga men hans
andliga lif, ty det som han läste var bibeln
och Martin Luthers skrifter.
Det var reformationens stora
gryningstid, och Hans Sachs’ skarpblick upptäckte
snart det berättigade i Luthers angrepp mot
päfveväldet; och i och med denna insikt
blef han också en af reformationens allra
ifrigaste anhängare. Att Nürnberg blef det
fasta stöd för reformationen som det blef
beror inte till så ringa del på Hans Sachs’
inspirerande inflytande. Nürnberg var näst
Wittenberg den första stad där
evangelierna och Pauli epistlar lästes på tyska i
kyrkan, men detta till trots hotade en massa
anklagelser, teologiska stridigheter och
motsägelser från skilda läger att fördunkla det
stora reformationsverket därstädes. Det
felades en man, som i brinnande trosnit
och med enkla, klara ord kunde bibringa
den stora hopen öfvertygelsen om
reformationens berättigande och nödvändighet, och
det var då, år 1523, som Hans Sachs
diktade sin stora, af jublande hänförelse
och brinnande trosglöd burna sång: »Die
Wittenbergisch Nachtigall».*
Wacht auf, es nahet gen dem Tag
ich hör singen im grünen Hag
Ein wonnigliche Nachtigal,
Ihr Stimm durchklinget Berg und Thai.
»Die Wittenbergisch Nachtigall.» Det
blef ett bevingadt ord, som flög ut öfver
hela Tyskland. Denna sång af Hans Sachs
vann en oerhörd spridning och väckte redan
domnad trosifver till nytt lif, och af
knappast ringare verkan blef en flygskrift, som
följande år offentliggjordes under titeln
j> Disputation zwischen einem Chorherrn und
einem Schuhmacher» i form af fyra
mästerligt stiliserade dialoger, det enda för
öfrigt af Hans Sachs efterlämnade verk
som finns skrifvet på prosa. Det är hans
första skarpa utfall mot den katolska
kyrkan och dess tjänare, och han ger dem
äfven sedermera hvar han kan komma åt
en snärt. En gång, då han blifvit förledd
af stadspredikanten Osiander, som i sitt
mera arga än fromma nit för
protestantismen förmått honom att göra smädliga
rimmerier till smädliga illustrationer öfver
påf-veväldet, råkade han till och med i delo
med rådet, som gaf honom den befallningen
att för framtiden sköta sitt skomakeri och
af hålla sig ifrån »einig Büchlein oder
Rei-men hinfüro ausgehen zu lassen».
* Titelbilden till »Die Wittenbergisch
Nach-tigalb är återgifven i Ord och Bild 1904 sid. 33.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
