Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Hans Sachs. Af Sigrid Elmblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
458
SIGRID ELMBLAD
HANS SACHS’ BONINGSHUS I NURNBERG OMKR. 1832,
DÅ DET ÄNNU VAR I DET NÄRMASTE OFÖRÄNDRADT.
ETSNING AF J. F. KI.EIN.
»langsam, träg und unlieblich», men med
fru Barbara vaknar diktarkonsten till fullt
lif igen hos den 67-årige skalden, och de
prydliga folianterna fyllas vidare med hans
fasta, klara handstil och hans lika klara,
rika tankar.
Utom de redan omtalade
mästersång-erna har Hans Sachs diktat 73 folkdikter,
1700 rimpardikter, därutaf 208 fastlagsspel,
som uppfördes när och fjärran, ehuru
naturligtvis främst i Nürnberg, dessutom
allegorier, fabler och skämtdikter, sammanlagdt
100 opus, dem han själf med systematisk
noggrannhet samlat och katalogiserat.
Under hans lifstid trycktes af hans
teaterdikter tre folioband, dem han själf utvalde, då
däremot mästersångerna lämnades otryckta
»um damit die Singschule zu zieren und
erhalten».
Det är som synes en oerhörd
produktivitet, och om äfven värdet af hans alster är
ojämnt, framstår han dock i sin helhet som
Europas störste och mest banbrytande diktare
i det sextonde århundradets första hälft.
Konstnärer och lärde betjänade sig ju i
allmänhet under denna tid af latinet som
skriftspråk, men Hans Sachs, som med stor
orätt kallade sig en »arm einfältig mann»,
satte sin ära i att dikta på tyska, och det
är först senare tiders forskning
som fullt lagt i dagen, i hur
hög grad hans diktarskap
utvecklat det tyska språkets
uttrycksmöjligheter. Hans arbeten
utgöra dessutom det rikaste och
fullständigaste material som
någonsin en skriftställare lämnat
till kulturstudium af sin tid.
Besinnar man därtill de orostider
under hvilka han lefde, blir
resultatet af hans verksamhet ännu
mera häpnadsväckande.
Reformationsstridigheterna, belägringen af Nürnberg genom
mark-grefve Albrecht af Brandenburg,
som använde sin makt till att
näpsa »det öfvermodiga
krämar-folket», äfvensom de upprepade
farsoter hvaraf Nürnberg
hemsöktes. »Die geschwinde
Krank-heit der Pestilenz» kräfde 1561
icke mindre än niotusen offer
eller ungefär en tredjedel af
stadens dåvarande befolkning,
men intet af allt detta förmådde
hindra tillväxten hvarken af Hans Sachs
folianter eller hans diktarrykte.
Något som ej kan förbigås med tystnad
på tal om Hans Sachs är hans bibliotek,
som väl knappast någon annan skomakare
ens i vår upplysta tid torde äga maken
till. Då han skref sitt Valete uppsatte han
äfven samtidigt en katalog öfver sina
böcker, hvilka för ett privatbibliotek på
femtonhundratalet utgjorde en ovanligt
rikhaltig samling.
Af klassisk litteratur ägde han bland
andra Homer, Ovid, Plutark, Plinius,
Xe-nophon, skrifter af Valerius Maximus och
Seneca med flera. Vidare »Cento novelle»
af Boccaccio, Petrarca äfvensom Alberto
Crantz Cronica öfver Denmarch, Schweden
und Nortwegen, en bok hvarur han hämtade
stoff till en hel mängd af sina dikter. Men
den främsta skatten i hans bibliotek
utgjordes dock af Bibeln och Luthers skrifter, af
hvilka han icke ägde mindre än 180,
hopsamlade och bundna i sex volymer.
Den sista dikt som finnes af Hans Sachs
hand är daterad 18 november 1572 och
utgöres af en liten vers till ett glas, som
han förärade sin unga hustru. De tre sista
åren af hans lif var det slut med hans
diktarkraft, men sina kära böcker sysslade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
