- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjugutredje årgången. 1914 /
459

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Hans Sachs. Af Sigrid Elmblad - En brefväxling mellan två konsthistoriker. Af John Kruse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

EN BREFVÄXLING MELLAN TVÅ KONSTHISTORIKER

459

med till det sista. Den 19 januari 1576
slocknade han stilla bort och begrofs på
S:t Johannis kyrkogård, men den plats där
hans ben hvila är ej liksom förhållandet
är med hans store frände Albrecht Dürer
utmärkt genom något konstfullt monument.
Att man fyrahundra år efter Hans Sachs’
död skulle kunna vallfärda till Nürnberg
för den enkla skomakarens skull var det

väl ingen som vid hans död tänkte på. Det
höga rådet lyfte inte sin blick så högt att
den såg »der Eichkranz droben in den
Wolken», det har blifvit eftervärldens sak
att därmed smycka det ännu i denna stund
så lefvande minnet af den anspråkslöse
skomakarmästaren och den store diktaren
Hans Sachs.

EN BREFVÄXLING MELLAN TVÅ KONSTHISTORIKER

Af’JOHN KRUSE

Jakob Burckhardt. Briefwechsel mit Heinrich von Geymüller.
Mit einer Einleitung von Carl Neumann. München 1914.

Å DEN frejdade
arkitekturhistorikern Heinrich von Geymüller,
som skildrat Lionardos, Rafaels
och Michelangelos verksamhet
som arkitekter och dessutom publicerat
stora sammanfattande verk öfver den
italienska och franska renässansarkitekturen,
i december 1909 lade sina ögon
samman, hade han ett halfår förut uttryckt
den önskan, att de bref från Jakob
Burckhardt, Cicerones berömde författare,
hvilka befunno sig i hans ägo som minnen
af en 33-årig vänskap mellan de båda
forskarna, skulle utgifvas af professor Carl
Neumann. I en liten smakfullt utstyrd
oktavvolym, illustrerad med Burckhardts och
Geymüllers porträtt samt några facsimiler
af hastigt utkastade arkitekturritningar,
hvarmed Burckhardt förtydligat sina scripta,
föreligga nu dessa bref tillökade med några
epistlar från Geymüller till Burckhardt,
hvarjämte utgifvaren försett samlingen med
en inledning och bifogat några tillägg om
Geymüller, bl. a. en själfbiografi af denne.

För den som känner Carl Neumann
endast ur hans märkliga monografi öfver

Rembrandt verkar det i första taget
mycket öfverraskande, att ett sådant uppdrag
gifvits åt just honom och äfven mottagits.
Ty under det att Geymüller omfattar
renässansen, i synnerhet den italienska, med en
rent religiös hänförelse och räknar upp sex,
alla andra öfverskuggande konstnärsjättar:
Bramante, Lionardo, Rafael, Michelangelo,
Tizian och Rubens, är, som bekant,
Neumanns hjälte Rembrandt framför alla andra,
Rembrandt, hvilken han i sin lika genialt
djupa som starkt subjektivt färgade
monografi fattar som ärkekättaren mot antik och
renässans, som en reinkarnation och räddare
af allt det djupast mystiska och varmast
kristliga i medeltidens hela kultur och lif,
hvilka renässansens flodvåg af gammal
hedendom hotat dränka. Geymüllers posthuma
bok »Architektur und Religion» ser i
renässansen enheten af antik och gotik, den
mystiska försoningen dem emellan, ja rent
af en parallell inom sitt område till Jesu
återlösningsverk. I S:t Peterskyrkan, sådan
Geymüllers fantasi rekonstruerar den ur
Bramantes utkast, skulle, för att använda
Neumanns, ord »antikens tronande härlig-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:54:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1914/0503.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free