Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - »Pepitas bröllop». En episod ur Oscar Levertins biografi. Af Werner Söderhjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»PEPITAS BRÖLLOP»
487
UTSIKT ÖFVER DAVOS FRÅN SYDVÄST.
slikt plågar mig outsägligt. — Unter uns, är
han åtminstone ibland en smula dogmatisk —
i ett bref till mig skref han till svar på några
häftiga ord om hvardagslifsskildringen, hvilka
jåg sände honom som en försöksballong —
»att man icke ens, i tanken fick skämta med
dem, som älskade att skildra hvardagslif —
ty hvardagslif var ens hustru, hem, barn etc.» —
För det första är det osant, hustru, hem, allt
detta är för mig och har alltid varit comblen
af romantik, liksom jag finner mitt eget lif
uppfylldt af romantik, och det trots all sin
händelselöshet. Men frånsedt denna tvist om ord,
hvilken nästan ortodox vördnad för realismen
— vi, som kunna skoja med Gud, döden och
djäfvulen, böra då kunna skämta också med
vårt sätt att skrifva noveller! — Nog därom
— du förstår mig, det vet jag. — Hvad skall
jag eljes kunna berätta härifrån. H-stam reste,
sörjd och saknad, i början af februari för att
känna sig en smula klassisk i palmlundarna
vid Bordighera — jag har lärt mig hålla
oändligt mycket af honom. — Ni andra känna
honom ej tillräckligt. Sällan har jag råkat någon,
i hvilkens sällskap jag trifdes bättre, sällan
någon, som så pass bra förstod mina
anomalier! —
I mars åter till Heidenstam: »I fråga
om principen Vart pour Vart äro vi ju
ense... du vet nu hvad jag tänker i
alla punkter, och i grund och botten
står jag dig bra mycket närmare än du
kanske just i dessa dagar tror, ehuru
jag lotsar mig fram en smula
opportunistiskt. — Jag har läst om den i morse,
och är så genomnöjd med den.»
Under ett nytt kort sammanträffande, dels
i Davos, dels i Ragaz, då Levertin är
på väg till Meran, blifva de båda
vännerna i tillfälle att fortsätta samtalet om
det outtömliga ämnet, och när de skilts,
skrifver Levertin från Meran, helt
uppfylld af sitt nya program:
Vägen mellan Ragaz och Innsbruck är
här-lig, jag satt under tiden och föraktade Garborg.
Aldrig har jag haft så lifligt för mig, att
naturalismen redan går i barndom! Hvilken
skillnad mellan människor (författare)!
Somliga kunna förmå sig till att riktigt fördjupa sig i
lumperier, misère, grändluft och
hvardagsplad-der, medan vi blott vilja gifva blomman,
doften, parfymen af människolifvet! Jag
drömmer om att gifva en djupt anlagd varelses
rikaste stunder af dröm och lidelse på hundra
koncentrerade sidor — och där kan Garborg
(som ju är ett geni i alla fall till skillnad från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
