Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Isländsk novellistik. Af Rolf Nordenstreng. I. Benedikt Gröndal och slaget vid Heljarslod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ISLÄNDSK NOVELLISTIK
505
Svartalfva-världen. Sändebuden ha blåst
på dem, så de ha sväfvat upp i luften och
utbredt sig öfver alla de franska
härbodarna. Dessa slöjor skydda mot ettret,
och inne i sina bodar äro fransmännen
därför oåtkomliga. Där sitter den franska
hären, illa till mods öfver sin maktlöshet;
och ofvanför flyga Stridvada och dennes
trollfölje med skrän och oljud, smälla
vingarna samman och skramla med de
fjäll-klädda, slemmiga stjärtarna och blanda
upp blodströmmarna på marken med sitt
etter. Men solen sjunker och nattmörker
lägger sig ånyo öfver Heljarslöå; blott få
stjärnor tindra med skräckglans på
himlabågen.
Då höres i nordväst ett väldigt ljud af
stridslurar, och ett eldsken slår upp nere
vid fjällbrynet. Det är norrsken, som
flyger upp på himlen med fladdrande bloss,
och i det norrskenet rida många fylkingar
af väpnade män. Eldskum och ljusfradga
löddra under hästarnas bringor som rykande
sjö. De tre främsta ryttarna rida svarta
hästar och bära svarta brynjor. De ha
visir för ansiktet och blanka svärd. De
rida öfver himlahvalfvet med rasande fart,
så himmeln går i skinande bränningar
under dem. Deras höga hjälmbuskar klyfva
ljusflödet så stjärnerykande fåror stå efter
dem. Inom kort ha de tillintetgjort hela
trollhären och Stridvada med den. Hela
resten af Österlandshären tar till fötterna
och är ur sagan. Den segrande skaran
rider fram till Napoleons tält och hälsar
honom. Det är nu middagstid, och solen
skiner. Inför hela hären håller en af de
tre hjältarna tal till Napoleon och
presenterar sig och sina kamrater: Bertrand du
Guesclin, Robert Guiscard och Bayard,
som med en andehär kommit sina
ättlingar till hjälp mot trollhären. Sedan
försvinna de i luften. Men strax efteråt höres
ett väldigt dån och stora dunkar. Det är
Blålands kejsare, som kommer med
hundratusen blåmän, ridande på elefanter och
mera lika troll än människor, men dock
med god hållning. I dem får Napoleon
en värdefull förstärkning. Blålandskejsaren
själf strider med sultanen af Tartariet och
kör honom med hufvudet förut i ån Padus
på ett bråddjupt ställe. Där kan man ännu se
hans fotsulor, och där bidar han ragnarök.
Men nu blir Österrikes kejsare orolig
och vill afstyra vidare manspillan. I detta
syfte bjuder han Napoleon holmgång, som
denne gärna går in på. Utgången af
enviget blir att Österrikes kejsare får sköld,
brynja och hjälm sönderhuggna, så
metallplåtarna ryka vida kring fältet, och
slutligen blir svårt sårad samt tror sig stå
inför döden. Men då ses ett stort
dammmoln och höres musik och sång öfver
Alperna; och föregången af tolf örnar med
hvarannan fjäder gyllene och hvarannan
hvit samt tolf hvita svanar med blågyllene
glans kommer likt en rykande eldslåga
kejsarinnan Eugenies af påfåglar dragna
vagn af liljelöf och rosenblad med inväfdt
silkesglitter och ormguld, med säte af
näktergalsdun och tistelstång af månsilfver.
Henne följa femhundra hedersmöar i
guldkärror, men strutsar draga kärrorna och
fläkta med vingarna. Sedan komma
femtusen riddare, bland dem Victorias gemål,
prins Albert, alla i gröna brynjor, med
hvita sköldar och gyllene hjälmar. Eugenie
stiger ur sin vagn och tar under sätet
fram en lifsten; den stenen är hvit och
läker alla sår. Sedan går hon till kejsaren
af Österrike och skafver med lifstenen i
såren; och genast drar den ut all smärta,
och kejsaren faller i bedöfning. Om en
stund vaknar han, och då Eugenie med
händerna vidrör hans sår, läkas de genast.
Nu komma Napoleon och Frans Josef
öfverens om ett stort fredsgille, och
Blålandskejsaren skänker till detta tolftusen
skeppund nötkött och femhundra åmar
akvavit. Det blir ett våldsamt ätande,
supande och talande, och en tolfhundrafaldig
bröllopsfest, ty alla Victorias sköldmöar
välja sig enligt Napoleons löfte män ur
hans här.
s Denna saga ha vi sammansatt», säger
författaren, »efter det som vi själfva ha
sport om dessa händelsers gång, och fastän
dessa tilldragelser kunna tyckas somliga
otroliga, så ha vi berättat allt så som det
har synts oss och fallit oss i hågen; och
många sådana ting äro till i världen, som
tyckas otroliga för dem som ej förstå något,
men troliga för dem, som ha mera vett.»
Frodigare fantasi skall det vara svårt
att uppleta, och dess jämlike finner man
väl endast i den forniriska sagan. Ur
litterär synpunkt kan man ju inte ställa
sagan om HeljarslöÖ-slaget vidare högt;
men man måste medge, att den är i hög
grad originell och ifråga om drastisk åskåd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
