Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Svenska romaner och noveller. Af Olof Rabenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA ROMANER OCH NOVELLER 155
inåtvänd melankoli, en själsart som man
återfinner hos vår historias ädlingar, hos
en Dahlberg och Stenbock. Med
personlig värme möter en detta gamla svenska
kärnlynne hos Lidman, blott med
modernare gestaltning och mera komplicerad växt.
Det är vidare den aristokratiska sidan af
det svenska lynnet som Lidman framhäfver
— Heidenstam har förut tecknat den med
starkare historisk stämning och renare episk
konst. Lidmans diktning har genom den
svenskhet, som präglar hans karaktärer och
hans egen — visserligen föga tendentiöst
färgade — syn på de människor och
händelser han skildrar, ett afgjordt nationellt
drag, som ytterligare bestämmer hans typ
inom vår nyare litteratur.
Det är den friska pusten från det
svenska romantiska hjältelynnet som kanske
skänker det största behaget åt Lidmans
böcker. Vi få ett intryck af ren och äkta
och för öfrigt både å hufvudets och
karaktärens vägnar kultiverad manlighet.
Hufvudpersonerna i hans båda romaner,
af hvilka den ene är den andres farfar,
genomgå i mångt och mycket liknande
öden, sammanknutna genom blodets röda
tråd. Genombrottet i bägges lif sker genom
en kvinna, till hvars hjärta vägen går genom
ridderlig tapperhet och storsint
handlingssätt. Hon är i båda fallen den förtryckta,
som skall befrias ur drakens våld och ger
sin kärlek i lön åt segraren. Riddaren
kämpar både för sitt hjärta och sin Gud,
och hans idealitet och personliga
lyckobegär äro sammangjutna till ett. En yttre
likhet ha de båda Silfverstååhlarnes lif däri,
att bägge lämna sitt officersyrke, den yngre
drifven af nödtvång för att försona den
förseelse, med hvilken han måst förena sin
moraliska tapperhet, den äldre för att som
präst rikta sina vapen mot andens fiender,
öfvertygad om det meningslösa i det krig,
hvari han för tillfället deltar.
Carl Silfverståàhls upplefvelser för oss
in i det moderna svenska militärlifvet, här
förlagdt till en officersmäss och en
exercished. Författaren presenterar oss för
regementets officerare af skilda grader och
tecknar deras yttre och inre fysionomi i
förbigående. Vi få en god och trovärdig
föreställning om deras dagliga sysselsättningar
och förströelser, om deras kamratanda och
umgängeston. Säkerligen
öfverensstämmande med verkligheten äro de svordomar och
ostädade ord, som flyga öfver punsch- och
spelborden — vi svenskar, äfven af bättre
klass, äro ju dess värre ej så snygga i
munnen. Olika typer sticka fram i
samlingen, den förmögne och hjälpsamme
grefven, den kladdige sensualisten, löjtnanten
med sällskapstalanger, den enkle och faste
krigsmannen. Af denne sistnämnde ger
Lidman ett kärleksfullt porträtt, och vi kunna
med honom vara glada öfver, att det finns
så mycket präktigt folk bland våra
officerare, så många gedigna rakryggade
karaktärer.
Denna officerskår tillhör också Carl
Silf-verstååhl, som här med sitt romantiska
släktarf och sina dunkla framtidsdrömmar
börjar sin egentliga lefnadsbana. Och hans
utkorelses stund är snart kommen. På
själfva exercisfältet lär han känna sin
kompanichefs hustru, en praktfull raskvinna,
som lefver i ett uppslitande samlif med sin
man, som är en simpel och brutal erotiker
utan försyn för äktenskapets helgd. Halft
af förtviflan, halft på lek ger hon sig i kast
med den unge löjtnanten, som genast
gripes af en häftig passion för den sköna
förförerskan. Då han emellertid vill närma
sig henne, afvisar hon honom föraktfullt
och behandlar honom som ett barn. Men
i ett tillstånd af förtviflan kallar hon honom
på nytt till sig, hans ynglingastarka
hängifvenhet vinner henne, och snart är deras
kärlek fullbordad. Men därmed är också
hennes gamla äktenskap aflyst; eljest skulle
hon känna sig som en sköka i sitt hem
och inför sina barn, och för en sådan
tras-existens är hon dock för hög. Hon
fordrar i sitt hjärta, att älskaren också skall
gifva henne sin hand, ty endast ett
äktenskap med den helhet i samvilja och
samlif, som det medför, beseglar efter hennes
tanke äktenskapet. Och Silfverstååhl är
mannen att taga steget fullt ut och rädda
henne och sig själf ur den vådliga situation,
hvari de befinna sig. Tillfället kommer
honom till hjälp. Öfverraskad af kaptenen
under ett hemligt möte med hustrun
besvarar han dennes maktspråk och våld med
att kasta ut honom, och hans sålunda i
handling — och därtill en indisciplinär
sådan — bekräftade förhållande till hans
öfverordnades hustru gör det omöjligt för
honom att kvarstanna i tjänsten. Han får
fresta ett nytt lif med den älskade vid sin
sida.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
