Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Nathan Söderblom. Af Edv. Lehmann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATHAN SÖDERBLOM
517
sprung, under det att de på den andra
sidan hafva funnit återklang i det
moderna Europas tänkande.
De märkliga föreställningar om en
högsta gudom, som man återigen i de
senare åren har iakttagit hos afrikanska
och australiska folk af mycket låg
kultur, hade nästan fört till en reaktion mot
den grundsyn på religionernas
utveckling, som efterhand har arbetat sig fram,
särskildt under inflytande af
evolutionismen. Den bekante skottske
författaren Andrew Lang, på samma gång
antropolog och publicist, trädde nu lika
ifrigt i breschen för en primitiv
mono-teism, som han i sin tid under
evolutionismens banér hade bekämpat Max
Mullers romantiska urmonoteism.
Religionshistorikerna visste en tid bokstafligen
hvarken bak eller fram, och det må
verkligen sägas, att Söderblom genom
sitt stora arbete om denna fråga
väsentligen bidragit till att uppklara den.
Han tager sin utgångspunkt i de
betraktelser, som äfven före honom en och
annan etnograf har anställt, att när t. ex.
australierna tala om en skapare, så tänka
de sig denne »frambringare» i analogi
med den form af »frambringelse», som
de uppskatta särdeles högt, nämligen
genom trolldom, och denne skaparegud
blifver så i själfva verket en trollkarl i högre
mening. Längre fram fäster Söderblom
uppmärksamheten på den utbredda
föreställning just om en skapande
trolldomskraft, som melanesierna kalla mana, en
kraft som dels har sitt säte i mäktiga
personer, höfdingar, präster o. d., dels
existerar i tillvaron som en öfverallt
verksam potens. Under samverkan af
dessa två ideer kan man förstå, hur
föreställningen om ett universellt
skapande väsen kan uppstå, och att detta
väsen blir principiellt olikt de vanliga
kultiska gudar, som äfven den lägre
hedendomen känner.
svenska kyrkan i paris
1878—1906.
När man ofta har framhäft, att
dessa primitiva skaparegudar blott
anropas med böner men icke njuta någon
egentlig kult, så vill det alltså icke säga,
att de begreppsmässigt äro häfda upp
öfver kultgudarna, utan snarare att de
tillhöra en trolldomssfär, som är
primitivare än kultens, och för så vidt snarare
skulle hafva lägre värde än denna. Dock
är det just denna föreställningskrets som
under kulturens påverkan har kunnat
utveckla sig till högre idéer; sålunda
påvisar Söderblom träffande, att t. o. m.
det berömda, fint utvecklade panteistiska
gudsbegrepp, som indern betecknar med
ordet brahma, har utvecklat sig ur den
trolldomskraft, som på indiska äfven heter
brahma.
Vid sidan af det specifikt
vetenskapliga värde, som Söderbloms bok har
genom påvisandet af dessa sammanhang,
har den också ett allmänt mänskligt
ärende till läsaren genom att starkt fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
