Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Dödens sång. Af Angel Guimera. Från catalanskan af K. A. Hagberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DÖDENS SÅNG
AF ANGEL GUI/AERA
Jag sitter och rider grensle — på forntida grå Pyramid
och sjunger och sjunger som syrsan — i väntan på vinterns tid.
0 hvad gagnlöst besvär,
1 kvinnor och män!
Kom och hör min konsert
och dansa vid den!
Af mumiens kista jag gjort mig — guitarr af yppersta slag,
och repet ifrån en galge — till strängar tvinnade jag.
Mina knotor slå till
på dem. Hvad musik!
Än är storm och än still
och än suckar, än skrik.
Och rundt kring mig vilddjuren ströfva — de sucka och flåsa och gny.
De kröka rygg, och af klorna — rifs sanden högt upp i sky.
Och i fjärran man hör
både samum och haf.
Och klockornas kör
ringer samman kring graf.
All himmelens klara stjärnor — som sucka och le i ring,
de svärma omkring min skalle — likt bin som svärma omkring.
Om jag några vill slå,
de skrämda mig sky.
Till min skalle ändå
som till kupan de fly.
Jag färdas på stormens vingar — med fasa man hör min färd;
jag höljs i ett haf af blommor — och en döende fåglavärld.
Jag hör barnhjärtans rop
och ångestens kyss;
jag ser mödrarnas hop;
hur de lyss! hur de lyss!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
