Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Robinson. Af Ellen Key
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
564
ELLEN KEY
Amatörfot.
urban von feilitzen. omkr. I9IO.
behagligt öfver sig, med något af gammaldags,
nästan gustaviansk sirlighet och elegans — den
militära disciplinen lyste fram i hållningens
korrekthet och en viss festlig glans öfver
uppträdandet. Äfven i sättet fanns något säreget,
en viss charme, som kunde kallas en förbehållsam
hjärtlighet. Ord, som kunna tyckas motsägande,
men det finnes åtskilligt af motsägelser i denna
natur, som har något af på en gång präst och
löjtnant, af stilla och kämpande ande. Hans
samtal har — som hans stil — många
parenteser; en viss grubblande framsynthet, sökande
efter uttryck: det är som om tanken bröte sig
väg, silade sig fram trots mötande tufvor och
ville stanna vid hvarje lockande afväg. Ett
sådant turistlynne i samtalstonen gör emellertid
att intet ämne, hur tanketungt det må vara,
verkar pedantiskt: samtalsvagabonden är alltid
humorist.
Hellen Lindgren berättade vidare, huru
Löfvingsborgs ägare med verkligt
träd-gårdsmästargeni dolt arealens obetydliga
ytvidd och genom konst i plantering och
uthuggning lockat ögat att tro på
fantasien: »ett utslag af samma lefnadskonst,
som här är lifsprogram: to make the
best of everything, m. a. o. all god
konstnärssträfvans tillåtna trollkonst. . .
Denna tillvaro bland böcker, noter, taf-
lor, blommor, natur och ungdom har
obestridligen en viss fantastisk prägel af
drömlandskap och oas, ja — hvarför icke
— af en robinsonsk söderhafsö,
hvarifrån man återvänder till hvardagslifvet,
stärkt som efter en skönhetspredikan,
en andaktsstund, där något af sfärernas
musik klingar. När Robinson fällde det
ordet om Viktor Rydberg, att hans lif
var en bön, yttrade han omedvetet ett
ord, som kunde tillämpas på hans eget
och hans familjekrets sätt att uppfatta
lifvet......»
»Ett skönhetslif som det nyss beskrifna
kan förflackas till ett dyrkande af ytan,
formerna, färgerna, tonerna, allt utan själ,
utan personlighet. Hvilken manlighet
ligger det ej i att värja sig själf och andra
för denna fara, att varna sig själf för
den blotta skönhetsleken och i stället
tolka skönhetens eget väsen såsom en
försmältning af lek och allvar.1»
En af orsakerna till den fasthet i
lifs-hållningen, som så bittert saknas i vår
intrycksjagade tid, men som fanns hos
Robinson, angaf han själf på följande sätt:
Enformighet är karaktärens räddning. Och
antag att jag hade mina lifsförhållanden
anlagda i de mest vidsträckta och växlande lägen
och förvecklingar, jag skulle alltid, för att icke
plötsligen finna mig döende af ledsnad, behöfva
liksom konstnärligt skapa mig själf ett litet
fredadt område af enformighet, ett åtminstone
några timmars vanelif dagligen, för att hålla
mig frisk.
Hellen Lindgren, som — jämte Karl
af Geijerstam — var den af det yngre
släktledet som stod Robinson närmast,
fällde vid ett annat tillfälle om honom
det träffande omdömet: »att han, som
Beethovens musik, aldrig stojade, aldrig
var öfver sig glad eller bedröfvad, utan
ägde en klassisk svalka i förening med
personlig form . . . Det var detta som
verkade så välgörande i en tid, då
1 Se Idun .7 juni 1902.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
