Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Elfte häftet
- Robinson. Af Ellen Key
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROBINSON
569
— fört honom därhän att ej ge Jesus
någon särställning inom vårt släkte. Men
han såg alltjämt i honom »renhetens och
godhetens människa», som på »det mest
inträngande sätt vädjar till samvetets,
till personlighetens värld».
* *
*
Robinson intog till Spencer ungefär
samma ställning som Rydberg, och
denne ger just i ett bref till Robinson
en värdesättning af Spencer, som äfven
var Robinsons egen.1
Innerligast samstämde Robinson med
Rydberg i kärleken till Goethe.
Då Rydberg utgifvit sitt
sammandrag ur andra delen af Faust, skref
Robinson, tyvärr förgäfves, en artikel
om det önskvärda i att — äfvenledes
från Viktor Rydberg — erhålla en
tolkning af andra delen, utan hvilken hela
verkets djupaste innebörd ej blef
tillgänglig för i tyskan obevandrade svenskar.
Robinson betonade att bland nyare
tiders skaldeverk intet i den grad som
Faust haft till grundtanke den stora
sanningen: att ingen kan arbeta utan att
arbeta införlifvad i och hjälpt af sitt
eget släkte.
>1 första delen af dikten» — säger Robinson
— »förelägges oss det förfärande problemet om
sjukdomen är lika stark som hälsan, om det
onda är odödligt liksom det goda.»
Först i andra delen, »där Mefistofeles
klämmes allt tunnare och tunnare», få vi
svaret att så icke är:
I stället för de gycklande luftandar, som i
första delen befolka overklighetens värld med
svärmar af nyckens barn, som välla upp ur
rusets källa, möter man i andra delen »varelser,
som i ett eller annat hänseende tjäna verkliga
ändamål inom naturens, samhällets eller idéns
områden: tingens alfer, arbetets änglar,
tänkandets genier, en inifrån själfvilligt lagbunden här
af alla de krafter, hvilka småningom bikta sig
1 Se Warburgs Rydbergsbiografi, sid. 455 i
del II.
för mänskligheten under hennes långsamma
strid mot kaos.
Till svar på tviflets ängslande frågor, i
anledning af medeltidsdogmen »utom kyrkan ingen
frälsning», lämnar oss hela Faustverket i behåll
den tanke, som utgör kungsådern i Goethes
tankeflod från början till slutet af allt hvad han
skrifvit: den att äfven erfarenhet är
uppenbarelse.
Samma synpunkt kommer fram i ett
Robinsons bref till Rydberg (från 1885).
— — — När jag läser Goethe är du
vanligen den, jag helst skulle vilja råka. Hvilken
betydelsefull ålderdom han hade! Hur
uppbyggligt det är att se, hur han öfvervann hvarje
frestelse till likgiltighet och välvillig, deltagande,
läraktig och hjälpsam följde med det nya lifvet
kring sig. Han är det moderna tankelifvets
inkarnation. Vördnaden för verkligheten gör
obetingadt hvarje sannskyldig iakttagelse
religiöst något värd . . . Verkligheten är hos Goethe
en ... I sin person är han ännu alltjämt läraren,
uppmuntraren, rådgifvaren, föredömet för alla
de flitiga i vår tid, de som vilja arbeta
tillsammans med hela sitt släkte. Han är som
en gammal vis förrådsförvaltare, som alltjämt
träffas i arbetslokalen; som vårdar, ordnar och
söker få alla föremål på åskådliga platser. Men
förrådshuset är större delen af det kroppsliga
och andliga universum . . .
Allt hans ordande behöfver ej förvaras i
guldbokstäfver. Men allt bör förvaras. Det
finnes alltid för någon något styrkande i hvarje
meddelande, han lämnat efter sig.
Viktor Rydberg—som redan 1883
skref att han aldrig läst något af
Robin-son utan att »känna förlusten att ej ha
fått lefva i Er närhet, utbyta tankar med
Er och värmas af den andliga elden inom
Er» — blef genom hvarderas vän Johan
Nordenfalk sammanförd med U. v.
Feilitzen. Efter de andras död vittnade de
minnesord, dem Robinson i denna
tidskrift meddelade, om hans uppskattning
af båda.
Deras känslor för Robinson voro helt
visst af liknande art.
Alla tre tillhörande det lilla fåtal
svenskar, som ägt Goethe-kultur, något
helt annat än Goethe-beläsenhet. Deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:54:12 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1914/0625.html
