- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjugutredje årgången. 1914 /
570

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Robinson. Af Ellen Key

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

226

ELLEN KEY

väsen präglades af den stilla värdighet,
den vackra försynthet, den ädla måtta,
som man brukar känneteckna med ett
grekiskt ord, men som jämväl är en frukt
af den kultur, för hvilken Goethe är
urbilden.

Hos alla tre fanns en själ, vidvaken
för hvarje slag af skönhet, som sinnena
förmedla, från hvitsippornas snabbt
smältande drifvor till snöflingans stjärnor,
från en ungdoms fina fägring till
mildhetsrynkorna i ett åldradt anlete, från
det i en enkel hemsyssla visade behaget
till det världsberömda konstverket. Hvad
Robinson angår hade han åldrigt ägt
tillfälle att studera utlandets konst utan
kände den endast genom afbildningar,
dem han tillägnade sig med en
mångfaldigt finare förståelse än flertalet visar
inför originalen. Alla tre dessa
ömtåliga skönhetsälskare voro fullt fria från
hvarje form af tom esteticism; alla lika
vissa att människans högsta adel är att
vara »hilfreich und gut». Ja, de hade
den öfvertro på godhetens makt att
omdana jorden, som är naturlig för
människor, hvilka äro födda hjälpare. In i
det sista försummade t. ex. Robinson ej
att maka en hvass sten undan ett djurs
fot eller att bringa lindring till en
värk-bruten backstugusittare. Men denna tro
på människokärlekens makt att slutligen
hejda Grottekvarnen vållade att de — som
deras flesta samtida bland de äldre —
i socialismen endast sågo
utjämningsfaran, klasshatet, den materialistiska
historieuppfattningen. Allt detta var dem
frånstötande. I fråga om denna och andra
radikala tidsföreteelser stod Rydberg
i centern, medan Nordenfalk bildade
högra och Robinson vänstra flygeln.

Robinson fortfor t. ex. att beklaga,
att Rydberg känt sig för trött att
upptaga striden med den under
1880-talet missbrukade »hädelse» paragrafen:
ett utkast till ändring af denna fanns

som bekant efter Rydbergs död i —
hans skrifbordslåda! Robinson själf skref
däremot under Giftasåtalet mot det

bruk, man då gjort af nämnda paragraf.
* *

*



Med denna framställning af
förhållandet till tidens religiösa frågor och till
Rydberg, har jag gått förbi tidsföljden
i Robinsons författareskap. Men för
1900-talets, med Robinson obekanta, ungdom
torde nyss gifna skildring bättre än något
annat ge ett begrepp om hans plats i
vårt kulturlif.

IV

Robinsons första bok, den hösten 1874
komna Protestantismens Mariakult, är
skrifven i den äkta, den oumbärliga
konservatismens anda, den anda, som vill
skydda och stegra de eviga lifsvärdena.

Enligt Robinsons eget ordbruk kan
man kalla den en uppenbarelsebok. Så
verkade den åtminstone på mig. Jag
visste intet om dess författare, när jag
nyåret 1875 läste och omläste boken.
Senare uttrycktes min hänförda
tacksamhet i en lång anmälan, som en »farbror»
anonymt skaffade plats i en tidning.1

Jag kan nu ej bättre än då ånge
bokens grundtankar. Därför må följande
själfcitat, i förkortad form, tillåtas:

Den kvinnliga uppgiften på jorden är ämnet
för »Maria-kultens» framställning, och redan i
sitt motto utsäger förf. den öfvertygelsen att
denna uppgift genom alla tider varit en och
samma: endast ytan af denna sak växlar.
Mannens andel i världshändelserna har man kallat
historien; kvinnans historia är ännu oskrifven,
och hon är till sitt verkliga väsen icke känd.
Att om detta hennes väsen söka uppspåra
grundsanningarna är det problem Robinson ställer
för sig. Den nyare tidens verkan på
kvinnligheten, hvilkens rätt den proklamerat, synes till

1 Nya Dagligt Allehanda 26 juni 1875.
Samtidigt blef boken i kvinnosakens renläriga
teologiska fakultet — Tidskrift för Hemmet, där
jag var medarbetare — angripen som kätteri.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:54:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1914/0626.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free