Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Robinson. Af Ellen Key
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
572
ELLEN KEY
att fylla sin kvinnlighets uppgift. För
protestanten blir hvarje kvinna, som i kyskhet och
pietet befordrar familjens ändamål, en helig
jungfru, och i denna mening har boken kallats
»protestantismens Mariakult». Släktets helgd i
själfva sin rot kan icke undvara sitt enklaste, i
naturen grundade stöd, det sjätte sinne man
vanligen plägat kalla oskuld: den kvinnliga
känslans jungfrulighet. Mod och kyskhet äro
släktets två eviga naturgåfvor till man och kvinna
och båda dessa egenskaper äga förmåga af
gränslös utveckling. Kriget mellan man och
kvinna om deras olika maktområden är så föga
grundadt i naturen, att denna tvärtom gör det
naturligt, att de ömsesidigt vörda och uppmuntra
hvarandras egenskaper.
Robinson framkallar Don Juans-sagan för
att därmed belysa kvinnlighetens väsen; han
håller upp det antikt demoniska begreppets fulla
berättigande, då han skildrar världslighetens
väsen, och på dessa som på flera andra ställen
är han lika djärf som lycklig i sitt brytande
med häfdvunna behandlingar af dessa ämnen.
Med afseende å den så omskrifna
kvinnliga naturen gör det godt i dubbel mening att
någon säger ett väl öfvervägdt, ett ärligt ord
utan öfverdrifter, vare sig i den Stuart Mill’ska
eller den kyrkliga riktningen.
Förf. har en frisk andes blick för de få,
enkla och stora naturlagar, som bestämma
mänsklighetens lif. Ledd af denna blick hittar
han med sällspord säkerhet vägen från det
yttre och allmänna till verklighetens hjärtpunkt.
Öfriga anmälare af boken betonade
som jag dess originalitet och vidsyn,
själfständighet och djupsinne, dess
tankeväckande och uppbyggande värde; dess
rikedom på nya synpunkter och
iakttagelser, det säregna och personliga i
uttryckssättet. Men denna »den ädlaste
bok i lefnadsvishet», som en anmälare
kallade den, förblef dock i allmänhet oläst.
Än mindre känd blef den samtidigt
utgifna novellen Erik Werner, med
endast N. N. på titelbladet. Det är
betecknande för den klena svenska
psykologien, särskildt i fråga om erotiska
problem, att en granskare fattade bokens
ämne — en gift mans kamp för att »i
sanning, frihet och helhet» vinna sin
hustrus kärlek — som ett patologiskt fall,
som skildringen af — en själssjukdom,
en fix idé!! Erik Werner är den första
moderna äktenskapsnovellen i vår
litteratur: så modern, att nutiden ännu ej
hunnit upp den. Den är byggd på den
grundtanke, Robinson senare uttryckte
med orden:
Kärleken mellan man och kvinna har
till ändamål den mii?iskliga
personlighetens frigörelse.
Erik Werners hustru tror sig älska
honom på ett för dem båda lyckligt sätt;
hon känner ej att något saknas i deras
samlif. Han däremot erfar dagligen att
detta ej förverkligar kärlekens ofvan
angifna uppgift. Att nå detta
förverkligande blir det allt annat uppslukande
målet för hans själsarbete.
Författaren anmärker själf, att man
snarare skulle trott på skildringen, om den
sålunda kärlekssökande varit en kvinna.
Men han betonar, med full psykologisk
sanning, att män finnas med ett lika
ovanligt mått som ett ovanligt slag af
känslighet:
En »inbunden, i personlighetens djup
försänkt fallenhet», med bestämningsmakt öfver
alla andra egenskaper och möjligheter; en så
öfvervägande förmåga men äfven behof af
sympati att de utanför det område, där detta behof
tillfredsställes, icke ha någon förmåga alls; en
känslighet, som kan göra dem till allt och
tillintetgöra dem, som kan ersätta hufvud hos dem
och förtaga dem det, om de ha något.
Författaren fastställer, att denna
känslighet ej uttömmes under den ålder, man
företrädesvis anser som kärlekens, men
att dock denna lidelse i sådana människors
lefnadslopp blir en makt som i inga andras.
Erik Werner är ungefär samtidig med
Jonas Lies Lodsens hustru, där — inom
ett annat samhällslager — ett liknande
själstillstånd skildras. Men hvarken i Lies
eller i andra nordiska böcker finnes en
finare analys af en sålunda sökande själ
än i Erik Werners dagboksblad, ej heller
en mer öfvertygande bild af ett ändtligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
