- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjugutredje årgången. 1914 /
577

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Robinson. Af Ellen Key

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ROBINSON

577

Några bland den sociala vetenskapens män
hafva till och med särskildt berört den del af
frågan, som ofta varit skaldernas och alltid
varit skalden Henrik Ibsens: frågan om den
heligaste minoritetens — den enskilda
människosjälens — rätt till frihet och egendomlig
utveckling, såsom den enda genom hvilken individen

kan komma till sin fulla hälsa......

Skalden är ej skyldig eller i stånd till att
äfven angifva alla botemedlen. Men det
väsentligaste, och grunden för alla öfrigas tiII_
lämplighet, angifver han: en fri och hjältemo.
dig själsriktning hos den enskilde.

Ibsen — såsom före honom Shakespeare,
Goethe o. a. — har en annan synkrets än
politikens, en mer omfattande, den största af alla:

kulturens......

Kulturens lösen är hvarken dressyr eller
uppror, hvarken sammanslutning eller splittring:
den upptager båda slags medlen i sitt ändamål:
mänsklighetens utveckling. Det ena eller andra
af dem kan blott för en viss tidpunkt, icke för

alltid, vara det mest betydande......

Såsom Guizot med oförgätlig klarhet visat
har folklynnenas tämjande, härmningsförmågan
använd i hyfsningens tjänst, utbildandet af
människans anlag som »sällskapligt djur» — eller i
allmänhet sträfvan till likformighet i
lifsytt-ringarna — företrädesvis kännetecknat den
civili-satoriska rörelsen i Europa från söder
mo-norr, den romanska; däremot har häfdandet af
egendomligheternas kraf mer än något annat
kännetecknat samma rörelse från norr mot

söder, den germanska......

De bägge strömningarna hafva icke blott
gjort oss till hvad vi äro, utan inverka alltjämt
bestämmande på hvad vi varda.

Robinson insåg fullväl att en bölja
af individualism måste följas af ett nytt
skede: de sociala, politiska och
nationella massverkningarnas; liksom ett skede
af litterär realism efterträdas af en ny
romantik. Men hur mycket djupare var
ej hans blick än deras, sotn nu mena
att konservatismen ensam innesluter de
stora lifsvärdena! Följande ord gå till
frågans botten:

Allt, som kan ärfvas, måste först ha fö> värf
vats. Det är försökare, trefvare, stapplare,
syndare, ännu om vägen ganska ovissa, ännu
half-medvetna, ännu ofullfärdiga föregångsmän, som
först uttagit hvartenda, stort eller litet steg i

Ord och Bild, 23 :c årg.

vårt släktes framåtskridande. När de först togo
det nya steget, då hälsades det minsann ej som
något vishetens framsteg utan merendels som
brott och öfverdåd och helgerån. Och få af
dem själfva lefva så länge, att den grupp,
som lefver af arfvegods, hunnit börja räkna
detta nyvunna dit.

Lika klarseende var Robinson, när han,
i företalet till Realister och idealister,
skref:

Realism och idealism strida om
bestämmanderätten öfver tillvaron. Det har funnits
tider då äfven de mest skarpsinniga tänkare i
enderas seger och den andres tillintetgörelse
väntat rätta utgången af all strid på jorden . . .

Men ... för den nyaste föreställningen te
sig realism och idealism som slägga och
hammare, hvilka slag om slag på olika sätt bearbeta
samma ämne . . . Utan sådan täflingskamp
omdanas ej ett förhandenvarande råämne,
och tillvaron vinner ej verklig utveckling . . .
Ingendera armen, som lyftes i verkstaden, är det
en gång för alla godas eller en gång för alla
ondas. Ändliga krafters verksamhet är strid
och dock — medvetet eller omedvetet —
tilllika samarbete . . .

Efter att ha påpekat huru hos
betydande samtida de två bestämningarna i
viss mån äro oskiljaktiga från samma
personlighet — liksom från de
betydelsefullaste filosofiska riktningar och de mest
aktvärda sociala sträfvanden —slutar han:

Om man en stund är tyst och lyssnar på
tillvaron, af hvilken man själf är en del, så
skola snart de två rytmiskt återkommande olika
ljuden växelvis göra sig hörda. Det är ej det
jämna uttrycket af lycksalighet och frid. Men
det är mänsklighetens stora, oroliga hjärta som
slår.

Denna syn på orsaken hvarför
»nittiotalet» kom att aflösa »åttiotalet» — för att
i sin ordning aflösas — är mer historisk
än den att åttiotalet dött af
åderförkalkning.

* *

*



Medan Robinson under åttiotalet var
den enda af det äldre släktledet, som
erkände det s. k. unga Sveriges idealism,

37

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:54:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1914/0633.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free