Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Omkring det utländska original-träsnittet på utställningen i Stockholm 1914. Af Harriet Sundström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OMKRING DET UTLÄNDSKA ORIGINAL-TRÄSNITTET
589
kan förstå hans känslor inför denna
underbara konst, där allt var lif, allt rörelse
— inför denna konst hittills okänd för
honom som för hela världen.» Octave
Mirbeau säger, att han skrek af förtjusning
och nästan i feberyrsel sprang tillbaka
till den lille tjocke landthandlaren, som
med den mest likgiltiga min i världen
lindade in ostbitar i träsnitt af Hokusai
— Outamaro — Hiroschigé och andra
japanska konstnärers alster, hemförda
såsom makulatur från bortersta östern.
Landthandlaren, som var en vänlig själ,
skänkte honom hela »papperslagret», för
han tyckte ändå inte, att papperet var
riktigt lämpligt — det var för löst —
och han antog att »lilla frun», som just
köpt osten, inte heller skulle bli
missnöjd, om han bytte papper? »Dieu non!»,
och så fick Monet hela bunten, med
hvilken han skyndade hem.
Där utbredde han och sorterade dessa
»Orientens härligheter». Det blef början
till en stor samling, säger Mirbeau, och
till en omhvälfning i den moderna franska
konsten, »och de som allvarligt studera
impressionismen kunna ej ignorera denna
episod!» Dieu non !
Men tänk om han i stället hade funnit
en bunt gamla europeiska träsnitt! Hur
hade det då stått till med den franska
konsten? — Det påstås också, att Östern
skulle fått sin kost från grekerna! Men
argenteuil. af m. vlaminck.
rorträtt af ferdinand hodler.
af emil orlik.
låt oss ej tänka en så fantastisk tanke
till slut.
Skulle vi europeer icke kunna älska
hvarandra inbördes så pass, att vi trodde
på vår egen förmåga? Är det därför att
vi ej unna hvarandra äran vi så
osjälf-viskt ge den åt japaner och kineser? —
— — Men för att återgå till
verkligheten och utställningen, så härskade
tydligen ingen antagonism mot oss svenskar,
ty det var med den största
beredvillighet och tacksamhet utlänningarna
deltogo i densamma. Högst få voro de
inbjudna hvilka icke hörsammade
kallelsen, och voro de förhindrade sände de
tacksägelsebref, dylika kommo ända från
Tyska Guinea och Kalifornien.
Det är att beklaga att
omständigheterna icke tilläto bättre och mer
omfångsrika arrangemang, men sitt ända-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
