Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - En litterär vagabond. Af Anna M. Roos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN \R VAGABOND
635
råde några rika slägtingars barn
största framgång, men erhöll
betalning än tack. Min fars c
Biskop Wallenberg föranstaltadi
antagande till informator för den r" I
ron Adelsvärds barn; men sedan - i,1 f.
vit underrättad om, att jag son. ±0 ang
skolgosse, gjort gyckel af en full Färgare,
hos hvilken han bodde, gällde hvarken
Biskopens eller några Lectorers förspråk
till någon ting. Jag antog då, — sedan
jag för att hjelpa den märkvärdige
Grosshandlaren Hall, i Stockholm förstört mina
Upsalapenningar — condition hos den
hederlige Prosten Örbom i Juleta, der jag
äfven hade en ganska väl betald
Prediko-condition. Fältmarskalken Wrede, som,
efter sin afresa till Stockholm, lemnade
mig nycklarne till sitt Bibliothek, som af
mig alldrig bordt blifva sedt, ännu
mindre genomläst, recommenderade mig hos
General-Fält-Tygmästaren Cardell, som
lofvade mig sin gunst, när jag skulle blifva
prest, hvarföre jag äfven med några hundrade
Rds. begaf mig på resan; men vid
ankomsten till Stockholm var Cardell nyligen
död, och Öfverstelieutenant Fock, som
några dagar förut tillhandlat sig en
egendom af en utaf mina Cousiner, öfvertalte
mig att åtfölja honom till Finland, hvilket
jag också, oaktadt min Cousins afrådan,
gjorde, i sällskap med dåvarande
Capitai-nen Prytz; och har sedermera, eller sedan
1821, ouphörligt varit vistande i Finland,
utan att känna någon särdeles hemsjuka,
eller söka någon förhöjning på min Stu
dent-Caractère, hvilket troligen annars
skulle ofta nog lyckas, om jag blifvit Rysk
undersåte, hvilket min egensinnighet
förbjudit mig. Öfverhopad af afl.
Erke-Biskopen med all godhet, och af Professor
Johan Bonsdorff med all vänskap,
hvarmed jag ännu kan skryta, brusto mig icke
förmonliga Conditioner, isynnerhet sedan
jag låtit mina bref från Prosten Örbom
genomläsas. Öfverste Lieutenant Fock var
äfven en far för mig — som han alldrig
varit fullkomligt för sina egna barn —
och i hans hus blef jag bekant med
Capi-tain Fock, hos hvilken jag äfven 1824,
antog informatorsbeställning, och hvarest
jag hade den lyckan att sammanträffa med
flere af dem, som ligga Herr Biskopen så
ömt om hjertat. En tilltänkt resa till
Frankrike gjorde, att jag lemnade detta
för mig dyrbara hus, där jag uti min
discipel tillvann mig en uppriktig vän; men
bedragen på väntade penningar blef resan
omintetgjord, och jag qvarstadnade i Åbo,
tills den förfärliga vådeiden gjorde ett
hastigt slut på allt hvad jag ägde. Jag
antog väl äfven efter branden barn till
undervisning, men sökte äfven att lifnära
mig af det magra poetiska betet, som i
början föreföll mig så retande, emedan
mina Minnen af Åbo Brand hade en
oförtjent god afgång. Men det behöfves en
sådan kännarblick som Herr Biskopens för
att endast utvälja de dugliga blomstren,
och åt mig har icke naturen förlänat sådan
Biinstinct. Jag har, tyvärr, alltför hårdt
fått vidkännas, att jag tog ett steg inom
det poetiska området; ty all återväg var
mig sedan tillspärrad, och jag drefs emot
min vilja framåt, utan att veta hvart det
bar, och jag medförde då lika litet någon
Compass, som jag haft någon under hela
min 40-åriga lefnad. Jag tog ett skutt
åt den Prosaiska sidan, som jag, i min
synvilla, tyckte vara mycket frodigare; men
fann der endast beska blommor, af hvilka
jag, — tubbad dertill af Herr Professor
Sjöströms närmaste bekanta och
Promotions-Camrater, samt äggad af min kittslighet,
— fabricerade en krans, utan någon aning
om, att den skulle förvandlas till min egen
martyrkrona. Den välmenande
Erkebiskopen Tengström, som genomläste mitt
manuscript, afrådde mig från dess tryckning;
men som Cancellie Rådet Wallenius då
var hätsk på sin forne gunstling, så
tillstyrkte han, sedan vi några dagar
genomgått arbetet, och han dervid tillagt ganska
mycket bittert, dess tryckning, hvartill han
såsom Censor Librorum gaf tillstånd. Mina
Ramar till Sjöströms Taflor af Vådeiden i
Åbo trycktes; men de hafva sedan tryckt
mig. Om andra suga på sina ramar, så
hafva mina sugit mig. Jag lät annoncera
dem till Salu uti den då af mig redigerade
Tidningen Åbo Underrättelser; men den
nyss inrättade Censur-Committén var icke
likstämmig i sina tänkesätt med afl.
Cancellie Rådet, utan förbjöd dem, till min
stora skada; och allmänhetens dom blef
den, att jag höjt min röst alldeles onödigt.
Sedan den tiden kunde jag ej införa
en enda rad i Tidningen, utan att den
misstänktes åsyfta Sjöström, eller den
liderliga qvinna, som slutligen blef hans äkta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
