Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - En litterär vagabond. Af Anna M. Roos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
636
ANNA M. ROOS
hustru; ty äkta är hon så väl som hela
hennes slägt. Trött vid att alltjemt höra
dessa ogrundade tillvitelser lemnade jag
Tidnings-Redactionen åt Statssecreteraren
Arnell, och reste till Helsingfors, der
åtminstone några Ledamöter i Senaten, köpte
och betalte ganska väl mina Ramar. Der
tvingades jag nästan helt och hållet att
skrifva Minnesord öfver General
Gouver-neuren Steinheil, hvilken omfattade dem
med samma förtjusning som de lefvande.
Ifrån en boklåda återfick jag flere
exemplar, än som voro ditlemnade, så att jag
kom att förlora äfven på den saken. Efter
en femårig vistelse i Helsingfors skulle jag
återvända till Åbo, men kunde omöjligt
resa förbi Raseborgs Ruiner. Som en del
af min fosterbygd är en verklig ruinverld,
hvilket Herr Biskopen nog känner, så
bibehåller jag tycket för allt som går ut på
ruin, ty den smak kärlet har fått behåller
det äfven. Jag qvardröjde derföre nära intill
Raseborg i fulla 2:ne år, under hvilken
tid jag författade ett vidlöftigt Poem öfver
dess Ruiner. Jag var just på vägen att
låta trycka det, då min lycka fogade det
så, att Geheime-Rådet Wallén kom till Åbo,
hvilken erbjöd mig ett rum i sin vagn
pä sin återresa till Helsingfors, hvilket
anbud jag gerna emottog, emedan jag hade
mina effecter i Ekenäs, och ville ännu en
gång taga afsked af mitt Raseborg. Under
resan erbjöd han sig att, utan anspråk på
återbetalning, låta trycka hela arbetet; men
rådde mig tilllika till att låta
stats-Secreteraren Arnell genomse det. Med
alla sina artigheter och smekord, var han
dock en verklig Orbilius, mot hvars
rättvisa anmärkningar jag rätt sällan hade
några invändningar att göra. Emedlertid
har hans skillnad mellan Praesens och
Perfectum gjort mitt arbete tillsvidare till
Imperfektum, hvilket isynnerhet roar
Professor Bonsdorff, som ber mig om att
omläsa Virgilii Ecloger. Måhända ock, att
Herrar Historici hafva anmärkningar att
göra, ehuru jag rådgjort med nästan
allesamman. Emellertid framlefver jag här
mitt lif, sysselsatt med barnundervisning,
och som jag icke har någon att utgjuta
mig mundteligen för, så corresponderar jag
med min ende gynnare Geheime-Rådet
Walléen, som skämt bort mig med
tillåtelsen att skrifva om hvad jag behagar,
endast det är muntert; och som jag under
hela min lifstid ej blifvit högre skattlagd
af A )othekaren än till 4 r, så har jag ingen
anlec.ning att vara sorgsen, isynnerhet som
jag sätter så litet värde på sublunariska
bekymmer. Herr Biskopen har nu blifvit
underrättad om hvem jag är, och jag är
öfvertygad om, att det ej allt för mycket
räknas mig till last, om mitt skrifsätt
förefaller lättsinnigt, och jag bedyrar vid allt
som för mig är heligt, att likväl ingen
kan hysa mera vördnad för Herr Biskopen
än jag. Jag vågar ej genomläsa brefvet,
af fruktan att jag genast skulle sönderrifva
det, och ett annat blefve kanske ändå
sämre, utan i förlitan på Herr Biskopens
öfverseende framhärdar jag med så djup
högaktning och vördnad, som en dödlig
kan hysa för en dödlig.
Högvördigaste Herr Doctorns,
Biskopens och Ledamotens af Nordstjerne-Orden
Ödmjukaste tjenare
Carl Johan Luthström.
Och nu några uppgifter beträffande
de personer Luthström i sitt bref
omnämner:
Arvid David Hummel (f. 1778,
† 1837), hvars manuskript Luthström
skickade till Franzén, hade på grund af
dåliga affärer måst afbryta sin
tjänstemannabana och lämna Sverige 1807,
fick i Petersburg anställning som
sekreterare i inrikesministeriets
censurkommitté och bosatte sig omkr. 1832 i
Ekenäs i Finland. Så länge han vistades i
Sverige var han en flitig medarbetare i
tidningspressen och utgaf en följd af
dramatiska och lyriska arbeten, som visa
en lätt formbehandling men föga
originalitet. 1823 utkom på svenska novellen
Adelheid Selbing, förut utgifven pä
franska. K. F. Werner har i Sv.
autografsällskapets tidskrift 1895 skildrat »A. D.
Hummel och hans familj».
Geheimerådet Carl Johan Walleén
— sedermera baroniserad — (f. 1781
†i867) spelade en mycket framträdande
roll i det dåtida Finland, både som
ämbetsman — han var under åtskilliga år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
