Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Guds ansikte. Af Gustava Svanström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den främmande.
vendla, sömmerska.
Tekla, frälsningssoldat.
Ett litet rum fem trappor upp hos Vendia.
Aftonsolen skifter in i en smal strimma
genom fönstret. Vendia sitter vid maskinen,
hon lyfter hufvudet vid en knackning på
dörren.
vendla: Stig in!
den främmande: God afton.
vendla (ser förvånad och frågande på
honom)’. God afton.
den främmande: Förlåt — bor inte
Tekla Larsson här?
vendla: Jo, det är min syster. Hon är
ute ett slag nu.
den främmande: Jag såg henne gå in
här i huset i går, och sedan frågade jag
mig för hos portvakten. Jag var först inte
säker, om det var hon. Hon har blifvit
mycket förändrad, sedan jag såg henne sist.
vendla (betraktar honom)’. Herrn kände
henne kanske, innan hon kom in i armén.
uen främmande: Ja — jag är skulptör,
och Tekla var min modell.
vendla: å — då förstår jag — då
minns jag, att hon talat om herrn. (Hastigt.)
Ja, det var förresten bara godt hon sade
om herrn.
den främmande: Jag har varit
utomlands sedan dess och ingenting vetat om
att hon blifvit frälsningssoldat. Om det
ginge för sig, ville jag gärna fà tala med
henne.
vendla (kastar en blick på väckaruret
på byrån): Jag tänker, att hon strax
kommer hem nu. Herrn kan väl sitta
ned litet.
den främmande: Tack. (Sätter sig.)
vendla: Herrn vet nog inte om^ att hon
är klen heller?
den främmande: Nej — men det
föreföll mig, som om hon skulle ha blifvit
mycket mager.
vendla: Det är bröstet — doktorn
säger, att ena lungan —
den främmande (afbryter): men då
skall väl någonting göras.
vendla: Hon skall få komma in på ett
sanatorium — hon går bara och väntar
på, att en plats skall bli ledig. Fast inte
vill hon hvila sig. Det är bara möten
och spring jämt. (Lyssnar.) Nu kommer
hon. (Reser sig.) Jag skall springa ner
och köpa litet tråd, så kan herrn få tala
med henne under tiden. (Går.)
Den främmande reser sig och betraktar
ett bibelspråk, som sitter inramadt på
väggen, vänder sig mot dörren, när den
öppnas, och Tekla träder in.
den främmande: God afton, Tekla.
tekla (studsar vid hans åsyn, och
blodet rusar häftigt till hennes smala, bleka
ansikte).
den främmande: Jag tror, att jag
skrämmer dig — det var inte min mening.
tekla: Jag visste inte att -— ni —
den främmande: Säg du som förut.
tekla: Jag visste bara inte, att du
kommit hem.
den främmande (tar hennes hand och
för henne till en stol): Sätt dig — hvad
de fem trapporna måtte vara tröttande för
dig — jag hör att din syster säger, att
du inte är riktigt frisk.
tekla: Nej, jag har inte varit riktigt
kry på sista tiden — men om det är Guds
vilja, så går det väl öfver.
den främmande (sätter sig midt emot
henne vid fönstret, betraktar henne).
Du har blifvit mager, och dina ögon
ha blifvit så stora — men det är nog
också hatten, som rår för det. Vill du
inte ta af den, så känner jag bättre igen
dig.
tekla (lyfter af sig u?iiformshatten,
lägger den i knäet och rullar ett band mellan
fingrarna).
Och du — hur har du haft det?
den främmande: Jag har arbetat en god
del, både lyckats och misslyckats — och
tänkt på dig ibland. I går följde jag efter
GUDS ANSIKTE
Af GUSTAVA SVANSTRÖM
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
