- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjugutredje årgången. 1914 /
642

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - George Meredith. Af Ida Buergel Goodwin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

642

IDA BUERGEL GOODVVIN

JANET ROSS (»ROSE JOCELYN»),
TECKNING AF FRED. LEIGHTON.

ÖR INTE LÄNGESEDAN fingo
alla Meredithälskare två böcker
att glädja sig åt. Det var
»George Merediths bref» i två stora
band, utgifna af hans son, och
»Den fjärde generationen», minnen af Janet
Ross. »Min käraste och bästa kvinnliga
vän» kallade Meredith henne. Bland
brefven är en liten biljett till »en intervjuare,
som inte kom». Där heter det: »jag kan
inte hänvisa till någon publicerad
redogörelse angående min person. Våra böcker
innehålla det bästa af oss. Jag anser att
allmänheten, har inte mycket att göra med
det andra» Meredith var alltid ytterst
reserverad, när det gällde upplysningar om
honom själf. Det var till exempel med en
nästan sjuklig motsträfvighet han lämnade
sådana helt officiella meddelanden som om
sin födelseort och födelseår. Någon egentlig
fullständig biografi öfver Meredith finns heller
inte. Hans son har väl också af pietet för sin
fars känslor valt brefven med diskretion.
Där finnas i alla fall många intima
dokument, ja hvart enda bref, hvar enda biljett
är »Meredith intime», de äro så alldeles
han själf, så fullkomligt utan »the literary
taint». Här äro uppsluppna pojkaktiga
bref-lappar till hans vän och vandringskamrat
»Tuck» (William Hardman, redaktör af
The Morning Post), massor af bref till
kapten, sedan amiral, Maxse, den andra af

hans trogna intima vänner, bref om
litteratur, om politik och alla de sociala
frågor som intresserade Meredith. Här
finnas rörande bref till hans äldste son Arthur.
Han lägger an på att inte vara den
tröttsamme förmanande fadern i sina bref till
honom, men man känner hans ständigt
vakna omsorg. Han skrifver till Thomas
Hardy, Edmund Gosse, R. L. Stevenson,
John Morley öfver litteratur, filosofi, och
lustiga skämtsamma små biljetter till sina
barn och barnbarn.

De mest »meredithska» äro kanske
brefven till hans kvinnliga vänner, till Janet
Ross, Lady Duncombe, Alice Meynell
m. fl.; antingen han talar om för dem hur
han beundrar dem eller berättar om en
resa, eller kommenterar en af sina
romaner, eller beskrifver blommorna och vinden
i sin trädgård, ha de en grace, en
lekfullhet, en utsökt, litet gammaldags
chevale-reskhet i tonen. Alice Meynell, den kända
diktarinnan, kallar han »My dear Portia»
och »Min kära syster i poesien, som skall
stiga högre än jag utan att göra mig
skamsen. Min stolthet skall det vara att
få behålla titeln broder». Han skrifver (från
Box Hill 1896) »att du vill komma hit
skall vederkvicka min öken tills jag ser dig
här» — »jag tänker med glädje på att du
andas sjövindar borta från tegelburen med
ett synligt universum omkring dig och dina
vingade ögon ute på färd däri» — »du
säger att du inte är någon talarinna. Jag
finner innehåll nog i din tystnad och kan
tala med den. Jag är alltid beredd att
lyssna till eller dyrka de blygsamma läppar,
som ha så gyllene skatter i förråd.» Han
kallar sin trädgård hennes trädgård, de iris
som växte där har han döpt till Alicia
Cærulea och bekänner en gång att han
»begick» en sonett till henne. Han ber
henne: »kom ut medan sydväst vinden är
mild och vaggar påskliljor och guldvifvor i
trädgården, där det snart skall stå ogräs i
stället för blommor, som i ett visst
vulkaniskt hjärta den forna kraften brinner ned
till aska». Jag satt en gång uppe hos
Alice Meynell i hennes stilla hem i
London, och hon berättade för mig om
Meredith. Så kom hennes son och lade en
väldig hög af Merediths bref framför mig. När
jag tänkte på det fattiga tiotal förtjusande
små biljetter till henne som kommit med i
den publicerade samlingen, kan jag inte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:54:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1914/0702.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free