Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - George Meredith. Af Ida Buergel Goodwin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GEORGE MEREDITH
655
hade inga rötter i jorden, hon var
parasiten, om också på skogens starkaste träd.
Älvan säger en gång de Meredithska
orden: »Man möter ibland män som ha
något af kvinna i sig utan att vara
för-kvinnligade; dessa äro de bästa bland män.
Och eliten af kvinnor äro de som icke ha
förlorat ett grand af sin kvinnlighet, fast
de ha en manlig styrka, en mans hjärna,
med en kvinnas hjärta.» Till dem höra
Rose Jocelyn och hennes mor, Lörd Ormonts
syster, Emma Dunstane, Jai.^t, Carinthia.
Carinthia i hans sista färdiga roman,
The Amazing Marriage, är den starkaset
och ståtligaste af hans »amazonkvinnor».
Den boken och t.vå andra, One of our
Con-querors, Lörd Ormont och hans
Amin-tha, behandla ingående äktenskapet såsom
samhällslag och dess upplösningsbarhet,
särskildt med hänsyn till engelska samhällets
konservativa ståndpunkt. Meredith väckte
en gång en storm i England mot sig, han
hade fällt ett yttrande offentligt om
»äktenskap på 10 år», det blef taget på djupt
allvar, det blef förklaringar och tydningar och
polemik i långa banor.
Carinthia har klippgrundens fasthet och
alptoppens frostkyla, hon offrar sitt eget
lyckokraf för sin personlighet. Det blir
till slut mellan henne och hennes make
en brottning om värdet af plikter, löften,
lycka utan rot i ens innersta jag. »Hon
kastade honom åt sidan, beklagade honom
och gick sin egen väg åt annat håll.»
Carinthia kan synas kall »som himlen kan vara
öfver en hungrande man». Hon hade modet
att vara ensam. Hon är en af hans
skönaste kvinnogestalter, en Nike huggen ur
gråa klippan.
Diana of the Crossways är väl den af
Merediths kvinnogestalter som har hans
kärlek framför andra. Urbilden till henne är
den för skönhet och kvickhet omtalde Mrs
Norton, den store irländske
komediförfattaren Sheridans barnbarn. Meredith såg
henne hos Duff Gordon’s. Förtalet hade
kastat sig öfver henne på grund af hennes
skilsmässoprocess, och hon var misstänkt
för att ha sålt statshemligheter till
redaktören för the Times. Janet Ross, född Duff
Gordon, berättar om henne i The Fourth
Generation: Caroline Norton var intim vän
till mina föräldrar, och min mor hade på
sitt impulsiva sätt tagit sig an hennes sak
gentemot hennes man. Min mor antog
CAROLINE NORTON.
OLJEMÅLNING AF G. F. WATTS.
inte inbjudning till representativa familjer
här i London, om inte hennes väninna
blef bjuden. Janet Ross var alldeles
betagen i »Tant Carrie». Hon berättar om
hennes sprudlande kvicka humör, om hennes
talanger. »Ingen kunde berätta en
historia bättre, och den vann på att berättas
med hennes fylliga djupa röst». — Jag
har ofta hört hennes hår kallas svart —
det var misstag. Det var just det som var
så vackert hos henne, harmoni mellan
hennes mycket mörka men bruna hår,
sammetsbruna ögon och varma hy».—Diatia
of the Crossways, som Caroline Norton heter
i romanen, är förstås ett symboliskt namn.
Hon kom gång på gång vid korsvägen
mellan ögonblickets impuls och sin
personlighets mera konstanta vilja. Diana har
samhället emot sig för sin skilsmässa, på
den tiden värre skandal än alla sju
dödssynderna tillsamman, hon lefver på sitt
arbete som författarinna, hon är irländska,
allt detta måste göra Meredith till hennes
svurne riddare, och han förmår oss att förlåta
henne sjuttio sinom sju gånger hennes
kvinnliga, alltför kvinnliga återfall till impulser.
I romanen låter författaren Diana begå
en förseelse liknande den Mrs Norton
blifvit falskt beskylld för: att lämna
statshemligheter till en tidning. Den man hon
älskar dömer henne ohörd. De rena fakta
gifva honom rätt att döma henne, och han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
