Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Två olyckliga episoder i riksarkivets historia. Av Severin Bergh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
SEVERIN BERGH
fjärde, d. v. s. översta våningen
anordnades bl. a. den under Kristinas tid
mycket omtalade »balettsalen» (teatern).
I den smalare byggnaden inreddes
tvenne långa valv för arkivets räkning,
ett nedre och ett övre. Ovanpå det
sistnämnda och närmast under »altanen»
fanns ett tredje valv, som enligt de la
Val-lées uppgift 1660 användes som
»konstkammare» (museum). Valven, som
upptogo byggnadens hela längd, hade
fönster åt Skeppsbron i öster och
Smedjegården i väster. Mitt i varje valv stod
en rad stora skåp, 10 åt vardera sidan
med ryggarna mot varandra.
Sedermera uppsattes öppna hyllor mellan
fönstren åt sjösidan. I avseende på
eldfara var arkivhuset så väl skyddat som
det över huvud taget var möjligt i ett
större byggnadskomplex. Långsidorna
vette dels åt en öppen plats, dels åt
den rätt stora Smedjegården, och från
huvudbyggnaden skildes arkivvalven
genom brandmur med järndörrar.
Sedan riksarkivet sålunda fått en
enkom för dess räkning inredd ny lokal,
blev det möjligt att fullt systematiskt
ordna handlingarna. Därom kunna vi
dock här endast göra några antydningar.
Ur det kaos, vari handlingarna befunno
sig vid tiden för riksarkivets
organisation, framväxte småningom en ordning,
som i stort sett karakteriserades därav,
att arkivalierna ordnades efter regenter,
så att t. ex. Johan III:s arkiv bildade
en grupp för sig, innehållande samtliga
slag av arkivalier från hans tid.
Upphovsmannen till detta system var den
förste arkivsekreteraren Per Månsson
Utter. Man skulle först, menade han,
grovordna handlingarna och lägga »vars
konungs saker för sig», därefter bilda
vissa underavdelningar och inom dem
ordna kronologiskt (»efter årtalen och
månaderna»). Under hans tid hann man
dock icke synnerligen långt, beroende
bl. a. på pestens härjningar. Denna
uppträdde mycket svårartat i
Östergötland på hösten 1622 och kom snart till
Stockholm. I början av följande år
flyttade den kungliga familjen och regeringen
till Västerås. Per Månssons biträden i
arkivet flydde också undan farsoten
och lämnade honom ensam. Själv
stannade han och dog på sin post i
september 1623. Därefter låg arbetet nere
ett par år, men sattes åter i gång av
riksrådet Carl Oxenstierna såsom custos
archivi under senare hälften av
1620-talet och fullföljdes sedan med kraft av
1600-talets skickligaste arkivman, Erik
Larsson Runell, 1681 adlad Palmskiöld.
Han inträdde i riksarkivet såsom
»kansliskrivare» 1631, blev 1641 aktuarie och
1651 arkivets föreståndare, i vilken
egenskap han kvarstod till sin död vid 78
års ålder 1686. I början intog han
naturligtvis en underordnad ställning men
synes genast ha tagit hand om
ordningsarbetet. Hans förmän Jonas Bure, Israel
Lagerfeldt och Georg Stiernhielm hafva
icke lämnat många spår efter sig i
arkivet. Det mesta av vad som
uträttades därstädes under mer än ett halvt
århundrade — från 1630-talet till
1680-talet — är, för så vitt man känner till
det, gjort av Runell själv eller under
hans ledning.
Vi erinra oss att arkivets nya lokal
bestod av två långa valv, det övre och
det nedre, med 20 skåp i vartdera.
Skåpen betecknades med stora
bokstäver: A, B, C etc. Till en början
togs det övre valvet i besittning för de
ordnade arkivalierna. Dessa fördelades
så, att i skåpet A placerades
medeltidshandlingar,1 i skåpen B—D Gustaf I:s
handlingar, E var Erik XIV:s skåp, F,
1 En stor del brev rörande kyrkor och kloster
förvarades dock fortfarande i kistor och
överlämnades på 1660-talet till det då inrättade
antikvitetskollegiet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
