Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Två olyckliga episoder i riksarkivets historia. Av Severin Bergh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
SEVERIN BERGH
»den oförmodeligen hände olyckan av
det sköna slottets avbrännande och i
aska liggande» samt framhöll, hurusom
elden »så grymmeligen och hastigt alla
rummen genomfor, att ingen kunde
komma till att släcka densamma, och
om den nattetid hänt, hade ingen
människa kunnat undankomma, vilket nu med
största möda skedde». Det första som
beslöts var utfärdandet av den förut
omtalade kungörelsen.
En viktig angelägenhet var att skaffa
den kungliga familjen, kansliet med
riksarkivet och biblioteket samt övriga
husvilla ämbetsverk tak över huvudet. Och
här var skyndsamhet av nöden; kunde
man icke genast fatta definitiva beslut,
måste provisoriska anordningar vidtagas.
Riksarkivets handlingar lågo ju till stor
del ute på stallgården. De inflyttades
i ett närbeläget hus på
Helgeandsholmen, det s. k. Greve Pers hus, vilket
tillhört riksdrotsen greve Per Brahe,
men sedermera reducerats till kronan.
Kvarlevorna av biblioteket inlades tills
vidare i ett par rum uti det Lillieska
huset (på nuvarande operatomten vid
Gustav Adolfs torg).
De handlingar, som förts till
Storkyrkan, uppfyllde både högkoret och alla
bänkarna. Det klagades över att
»gudstjänsten bliver härigenom alldeles
försummad, prästen får intet komma fram
till altaret, och folket slipper intet in i
bänkarna och knappast in i kyrkan».
Detta ansågs egentligen vara en stor
skandal: »vilket mycket elakt anseende
giver», hette det, »och av många uttydes
såsom en profanation eller
oanständighet». Det mesta av vad som här
instuvats var kammarkollegii handlingar,
och lyckligtvis var dess lokal i slottet
(nedre botten i den västra byggnaden)
nästan oskadad. Tessin fick befallning
att straxt låta »rensa vid kammarsidan
på slottet», så att handlingarna kunde
åter flyttas in. Beslut härom fattades
redan den 10 maj.
För den kungliga familjen inköptes
det Wrangelska palatset på
Riddarholmen, som sedan kallades Kungshuset
(nu disponerat av Svea hovrätt,
kammarkollegium och statskontoret), och för
kansliets räkning förhyrdes det bredvid
liggande Rosenhaneska huset (nu
generalstabens). Dit överfördes även en del
av riksarkivet från Greve Pers hus,
huvudsakligen nyare handlingar, som voro
mest behövliga för arbetet i kansliet
och därför borde vara nära till hands.
Riksarkivet hade naturligtvis råkat i
fullständig »confusion» och oreda.
»Ar-chivum är som ett hav, när man vill
söka efter något», sade sekreteraren
Åkerhielm. Den gamla ordningen var
alldeles sönderbruten och blev aldrig
återställd. Man måste ännu en gång
företaga ett nydaningsarbete, och därvid
tillämpades helt andra principer än förut.
Det var för övrigt svårt att få någon
konsekvent ordning till stånd, så länge
arkivet var splittrat på olika lokaler, som
voro trånga och i andra hänseenden
olämpliga. Först på 1750- och
1760-talen kunde riksarkivet i ett par
repriser inflytta uti de för detsamma avsedda
lokalerna i nya slottet.
Men under tiden inträffade en ny
olyckshändelse.
* *
$
En följd av Karl Xll:s motgångar i
Ryssland 1709 blev som bekant, att det
egentliga Sverige angreps av danskarna
i väster och hotades av ryssarna i öster.
Särskilt sedan de sistnämnda på
sommaren 1710 intagit Riga och Viborg,
uppstod fara för ett fientligt anfall mot
Stockholm, i varje fall fruktade man
för något dylikt, och ju längre fienden
under de följande åren framträngde i
Finland, dess mera överhängande blev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
