Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Två olyckliga episoder i riksarkivets historia. Av Severin Bergh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
SEVERIN BERGH
ställa flyttningen »i allsomstörsta
hemlighet och tysthet», på det att ingen
allmän skräck därav bland folket måtte
förorsakas; det föreskrevs också, att
handlingarna borde så förvaras, att de
av flyttningen icke skulle taga någon
skada. Vart arkivet skulle flyttas,
angavs icke i protokollet, men meningen
var, att det skulle föras till Örebro slott.
Varken statskontoret, som skulle utbetala
medel för ändamålet, eller
landshövdingen i Örebro, som skulle mottaga
sändningen, fick veta vad det
egentligen var fråga om. Den sistnämnde
erhöll genom krigskollegium underrättelse
om att ett antal kistor, innehållande
munderingspersedlar och »andra
angelägna saker», skulle sjöledes översändas
till Örebro.
Därefter vidtogos förberedelser för
transporten. Ett 8o-tal kistor
anskaffades, och en farkost förhyrdes.
Aktuarien Helin, som skulle förestå flyttningen,
började packa ned arkivalierna, men mitt
under detta arbete insjuknade han. I
hans ställe förordnades då av
kanslikollegium en extraordinarie tjänsteman i
riksarkivet, magister Anders Drake, som
sedermera uppsatte en utförlig berättelse
eller »journal» om färden till Örebro.
Den 4 juni börjades inlastningen.
Man kunde naturligtvis ej medtaga hela
arkivet, utan valde ut de viktigaste
handlingarna, såsom rådsprotokoll,
riksregistra-tur, handlingar rörande konungahuset,
riksdagsakter, traktater med främmande
makter, diplomatisk korrespondens m. m.
Den 16 juni klockan 5 e. m. skedde
avfärden. Med »en mycket sakta vind»
seglade man förbi Kungshatt och
Vår-byberget till Slagsta, där fullständig
stiltje inträdde. Först klockan 11
följande dag kunde de fortsätta och foro
då »mycket gemakligen» över
Björkfjärden och Prästfjärden till
Stallarhol-men. Den 18 juni klockan 4 på mor-
gonen gick färden vidare; vid 7-tiden
foro de förbi Strängnäs »med en
strykande vind», som ute på Granfjärden
gick över till »ett starkt stickande
mot-väder» med »grymt» regn. Klockan 9
på aftonen passerades Sundbyholm, och
därefter kom man ut på Blacken. Vid
Torshälla huvud mojnade vinden av, så
att skutan blev liggande mitt på fjärden
under natten och hela den följande
dagen. Den 20 på morgonen, sedan man
åter kommit i gång, omsveptes båten
plötsligen av en så stark dimma
(»sjömörker»), att man knappt kunde se
fram-stammen. Med möda tog man sig
igenom »Qvicksundshålet», över Galten
fram till Kungsör och vidare in i
Arbogaån. Vid middagstid nådde man
»Grafven», d. v. s. Hjälmarekanal. Här
fick fartyget först och främst vänta över
söndagen, innan slussarna öppnades, och
sedan tog det två dagar att komma
igenom kanalen med anlitande av
bogsering, varpande, landtross och stakande
samt »allehanda flera mödosamma
maner». Nu för tiden tager färden genom
kanalen på ångbåt 3 timmar. Vädret
var mycket ombytligt, »varandes
stundom i en timme två eller tre slags
väder». Midsommarafton på
eftermiddagen kommo de äntligen fram till
Notholmen vid kanalens mynning, men måste
där ligga stilla ytterligare två dagar för
motvind. Under sjöresor i forna tider
fick man öva sig i den dygd, som kallas
tålamod.
Först den 26 juni klockan 11 f. m.
gingo de »i Herrans namn» åter till
segels ut på Hjälmaren. Men nu
väntade dem det allvarsammaste äventyret
under resan. Vid 12-tiden »tycktes
farkosten få en tämmelig stöt», och straxt
därpå »ropade kvinnfolken framme i
kabyssen, att de hörde vatten inskvala».
Man kan tänka sig, med vilka känslor
Drake såg, huru vattnet »begynte stiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
