- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjugufjärde årgången. 1915 /
16

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Herr Pasek. En polsk kulturbild från 1600-talet. Av Alfred Jensen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

16

ALFRED JENSEN

nare del var den polska epikens
guldålder — icke så mycket genom den
konstnärliga formen som genom det
mäktiga innehållet. Även
memoarlitteraturen frodades på den tiden, ty den
polska aristokratien bevarade ännu något
av sitt gamla bildningsintresse och sin
italienska kultur.

Men näppeligen har den polska
litteraturen att uppvisa något intressantare
kulturhistoriskt dokument från 1600-talet
än de självbiografiska fragment, som till
författare ha en för resten tämligen
obetydlig adelsman vid namn Pasek. Jan
Chrysostom Pasek, tillhörande en släkt
vars anor man kan följa till förra
hälvten af det sextonde århundradet, föddes
omkring 1630 i byn Wengrzynowice
nära staden Ravva i Masowien. Han
uppfostrades i Rawas jesuitskola och fick
en för sin tid tämligen god, om ock
ytlig boklig bildning, särskilt i fråga
om latin. Redan 1655 deltog han under
Czarniecki i kriget mot svenskarna. Men
om hans bragder i detta fälttåg föreligga
inga notiser.

Så mycket mer vet eftervärlden
däremot om hans äventyr under Czarnieckis
tåg till Danmark 1658—59, ty med
skildringen därav börja hans intressanta
dagboksanteckningar. Man får visserligen
icke vänta sig en krigshistorisk krönika,
ty Pasek hade ingen ledande ställning
i den polska hären, och av strategi
begrep han föga. Dessutom äro hans
geografiska uppgifter mycket vilseledande,
så t. ex. när han påstår att den danske
kungen från tornet av Koldinghus kunde
se »nästan alla provinser i sitt rike och
dessutom en del av Sverige». Men man
får ändå af hans humoristiska
framställning en liten inblick i den dåtida
krigföringens intima detaljer genom
karaktäristiska episoder. Lustig är t. ex.
scenen vid stormningen av Koldinghus, då
polackerna skulle krypa in genom ett

hål på muren. »En svensk högg den
första i kragen, så att han vrålade. Jag
fick tag i hans ben, men svensken
inviterade honom också till sig, och vi
kunde ej dra ut honom utan att slita
honom mitt itu.» Om de danska
soldathustrurna påstår han, att de skickades
av sina män till Czarnieckis läger för att
tigga bröd, varemot de i gengäld sydde
skjortor åt polackerna, så att kvinnorna
återkommo hem mycket välfödda. Efter
en seger sjöngs det Te deum så
kraftigt, att det dånade i skogen, och
prästen, som läste tacksägelsemässan, brydde
sig ej ens om att tvätta händerna
dessförinnan, ty — sade han – »Gud
väm-jes icke vid det blod, som är utgjutet i
hans namn».

Överhuvud framstår Pasek såsom en
gladlynt, oförfärad och förslagen sälle,
ett slags föregångare till Sienkiewicz’
dråplige Zagloba i den historiska
trilogien, och även om han lätt låter
förleda sig till skrävel och braskande
fraser, sticker han å andra sidan ej
under stolen med sina egna små svagheter.
Pasek var som ett stort barn, en
stämningsmänniska, full af impulser och
ansatser, men utan karaktärsdjup. Han
var utan tvivel en rå karl och mycket
retlig till humöret, men ock lätt att
blidka och därtill en poetisk natur, som
stundom lät den retoriska prosan utmynna
i mer eller mindre känsliga verser. Han
saknade ej personlig tapperhet i farans
stunder, men var oberäknelig och
planlös, helst under rusets inflytande. Såsom
prov på hans komiska snarfyndighet må
anföras hans egen beskrifning på huru
han indrev krigskontributionen på den
danska landsbygden:

»Att jag blev utskickad på denna
expedition kom sig närmast af min färdighet
i latinska språket, ty här i landet talar
hvarje bonde latin (!); men tyska talas
sällan och polska inte alls, och det är lika

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:24:32 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1915/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free