Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Herr Pasek. En polsk kulturbild från 1600-talet. Av Alfred Jensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERR PASEK
21
färgade drycken med mina tårar. Så
skildes vi åt. Natten gav mig ingen blund i
ögonen, fast jag var ganska mosig. Jag
tog mig ytterligare en duktig klunk för
att kunna somna, men det lyckades ändå
inte. Så besvärlig kan lidelsen vara
för unga människor! Vad som grep mig
mest, var icke hennes stora förmögenhet
eller hennes skönhet, som hos denna
jungfru var obeskrivlig, i förening med hennes
intelligens och hennes i förhållande till
hennes stånd ovanliga bildning, utan det
var den kärlek, som hon eller, för att tala
i pluralis, de fattat till mig, fattige
syndare, ty liksom hon själv, betraktade ock
hennes föräldrar, husfolket och de
underhavande mig redan som barn i huset och
som en son i familjen. Jag överlämnade
mig nu i Guds hand och kysste fötterna
på den Kristusbild, som jag hade på en
bild af den heliga jungfrun; det var genast
som om ett plåster blivit lagt på mitt
sår, och jag fick med ens lust att fara
hem till Polen.»
En dansk adelsdam med namnet
Eleonora af Croes Dywarne har
bevisligen * icke existerat, men det kan ju
vara en förvrängning av ett danskt namn.
Föga troligt är det dock, att hon själv
skulle ha skrivit detta brev på latin,
och det sannolikaste är, att Pasek med
sin livligt spelande fantasi själv på äldre
dar givit brevet denna patetiska
formulering. Att en verklig kärleksepisod
kan ha legat till grund för dessa lyriska
utgjutelser, är dock alls icke otänkbart,
ty Pasek var en öppenhjärtig natur —
icke minst i fråga om egna förlöpningar,
ehuru han med sin fyndiga svada gärna
utpyntade sina upplevelser och aldrig
skämde en god historia.
Att denna älskogsepisod kvarlämnade
en tagg i hans hjärta och ännu länge
lekte honom i hågen, framgår av ett
senare ställe i hans memoarer. Då han
tre år senare gjorde en vallfärd till
Czenstochowas kloster och biktade sina
* Se den kritiska undersökningen i
Stani-slaw Roszneckis förträffliga skrift» Polakkerne i
Danmark» (Köpenhamn 1896).
synder, glömde han ej sin Eleonora.
Det heter nämligen i hans dagbok:
»Under vistelsen i Czenstochowa
biktade jag mig för att få syndaförlåtelse för
att jag brutit mitt löfte att äkta en dam,
såsom jag förut nämnt; detta löfte hade
jag givit i obetänksamt lättsinne eller
rent ut sagt därför att jag var kär. Jag
fick visserligen syndaförlåtelse, men jag
minnes och skall länge minnas den
botgöring, som jag måste underkasta mig,
och de skrapor, som jag måste höra på,
och jag skulle kunna lära åtskilliga, huru
ödesdigert det är, när man låter de orden
undslippa sig: Jag vill gifta mig med dig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
