- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjugufjärde årgången. 1915 /
32

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Med automobil i nordligaste Sahara. Av Anders Ångström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

32

ANDERS ÅNGSTRÖM

en liten flod på ena sidan av
ingångsporten, slår emot oss vid inträdet. I
porten, som är svagt upplyst av det röda
skenet från en öppen dörr, sitter en blind
tiggare och skriker oupphörligt ut samma
gälla stavelser, liksom en trollformel som
förlorat sin kraft. Hans knöliga svarta påk
är utlagd så att man skall snava över
den och märka hans närvaro. Ty en
arab ger allmosor mera som ett utbrott
av ilska än som ett utslag av medlidande
och gott hjärta. Mitt emot tiggaren
sitta två arabgummor, gamla bedagade
danserskor med svärtade ögonbryn och
hennafärgade läppar och kinder, vilka
senare hänga i bruna påsar över
halsen, som är prydd med färgade
stenar och på trådar uppträdda guldmynt,
minnen av forna segrar. Då vi komma,
sluta de att gräla, rycka oss i kläderna,
lalla och tigga om en allmosa. Vi gå
in i danssalen, som är upplyst av små
osande fotogenlampor. I mitten röra sig
danserskorna, de berömda Ouled Nails,
uppkallade efter arabstammen av samma
namn. Deras armar och fotleder äro
prydda med breda förgyllda ringar,
ögonbrynen äro svärtade och förenade med
ett svart streck, men naglar, kinder och
läppar äro färgade med den röda hennan.
Rörelserna äro långsamma, nästan
makliga, men under dansen röra de de
blottade brösten och magpartiet i takt med
musiken. För en europé mera komiskt
än bedårande. Miljön har emellertid det
exotiskas hela charme: runt omkring
väggarna de upphetsade ansiktena av
kaffe-drickande och rökande araber, belysta
av det rödaktiga ljuset från lyktorna,
allas blickar koncentrerade på
danser-skorna, som med fantastiska rörelser
svänga sig efter en musik, som jag
föreställer mig icke vara mycket olik Strauss
— spelad bakfram.

Den germanska anden har ett behof

att kläda sina tankar i ord, många ord,
konstiga ord och, ibland, vackra ord.
Den galliska anden tänker kanske i mera
små eleganta tuschteckningar. Men
orientens folk tänkeri färger,starka, lysande
färger, som flamma upp som eldar i ljumma
tysta nätter. Deras fantasi lever med ögonen.

Då jag ser dem, araberna, sittande
kring sina kaffekittlar, i vilka det svarta
moriska kaffet puttrar och sjuder och
sänder blå ringar mot höjden, eller på
hustaken eller framför hyddornas dörrar,
vaktande solnedgången med ögon, som
nästan fosforescera under de tunga
blaserade ögonlocken hos en gammal ras,
så frågar jag mig ofta, om icke dessa
lättjans dyrkare under generationers
tusenåriga vila och tusenåriga
kontemplation, uppammat sina sensationer till en
intensitet, varom vi icke kunna göra oss
en föreställning. Lyser för dem solen
rödare då den går ned, är soldiset över
öknen mera violett i morgongryningen,
och väckes vid skimret av danserskornas
gula hud och hennafärgade läppar,
remi-nicenserna av en hel ras’ erotiska
erfarenhet och erotiska poesi?

Dagen därefter återvände vi till Alger,
och morgonen därpå lättade den
österrikisk-amerikanska ångaren Martha
Washington ankar och förde oss till New-York.
Tio dagar efter det vi lämnade
lerhyddorna i Bou Saada sågo vi de tusentals
ljusen från New-Yorks skyskrapor
glimma över vattnet. Snart slog bullret från
världens mest intensiva storstad emot
mig: tjutet av automobilerna på
Broad-way, rasslet av järnvägsvagnarna på
luftbanorna, stimmet och larmet av
människomassan i dess tusen splittrade
sysselsättningar. Och jag bemäktigades
plötsligt av något av detta hat, som araben
känner gentemot européerna och deras
automobiler, den döende rasens hat mot
uppkomlingen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 1 17:45:49 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1915/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free