Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Primitiv och modern konst. Av Osvald Sirén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PRIMITIV OCH MODERN KONST
41
icke såsom musikern direkt överföra sina
själsrörelser i vibrationer.
Saken framstår tydligast, om vi till
en början fästa huvuduppmärksamheten
vid den abstrakta konsten, d. v. s. linje
och form, som icke avse att framställa
något. Sådana konstskapelser ha ju i
allmänhet en övervägande ornamental
karaktär. Mönstrets art, massornas
fördelning, färgernas sammansättning äro
uttryckselement, som tydligtvis kunna
överföra emotionella rörelser och
tillstånd. Men framför allt gäller detta om
linjen, ty den funktionella linjen
uttrycker rytmiska värden, och rytm är endast
ett annat namn för successivt ordnade
vibrationer: det mest centrala och
allmängiltiga uttrycksmedel, som möter oss
inom alla konster (för att icke säga, i
hela universum). Så länge linjen är
abstrakt, så är den det omedelbara uttrycket
för konstnärens emotionella impuls, men
så snart den blir avsedd att framställa
något, modifieras detta förhållande. Då delas
uppmärksamheten mellan framställningens
betydelse och linjens emotionella värde.
Vi höra ju ofta talas om
fantasirikedomen i ornamentala kompositioner; den
populära uppfattningen synes här
förutsätta ett element, som ofta förbises i
den framställande bildkonsten. Eller är
det så, att framställning (naturavbildning)
dödar detta ömtåliga element, som
förlänar konstnärligt uttrycksvärde åt
formen? Otvivelaktigt har det ofta varit
förhållandet, ty det händer så lätt, när
konstnärerna arbeta endast för att
utveckla sin skicklighet, för att avbilda
något eller för att säga något som
de tänkt, men icke sett. Men det
behöver icke vara så. Allt beror på
huru konstnären ser på
fenomenvärlden — intellektuellt eller emotionellt —
om föremålen äro för honom medel eller
självändamål. Detta estetiska seende
beskrives i estetiken såsom en »intresse-
RALTAN UTDELANDE ALLMOSOR.
KINESISK MÅLNING FRÅN SUNG-PERIODEN
(I IOO-TALET).
lös» kontemplation: »vi glömma oss själva
och våra personliga intressen, vi känna
oss frigjorda från det liv, där strid och
mödor råda, och vi försjunka i det rena
betraktandet», för att använda Hirns ord.
Ar icke detta ett slags själsextas av
samma art som den musiken framkallar
med andra medel? Och för den
skapande konstnären är detta naturligtvis
oändligt mycket intensivare än för den
efterskapande betraktaren.1
1 Den gamla religiösa konsten i Kina
erbjuder även utmärkta exempel på emotionell
uttrycksfullhet i abstrakt form. Den är icke
resultatet av en yttre, avbildande verksamhet!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
