- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjugufjärde årgången. 1915 /
106

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Stockholmska muser. Musikrevy september—december 1914. Av Alf Nyman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I 10 ALF NYMAN

PEDER MÖLLER.

kunde lända hennes prestationer till avgjord
fördel — här och annorstädes.

Det bollas f. n. rätt flitigt med
begreppet kulturell neutralitet. Ville man
spela kittslig, kunde man duka under för
lusten att anklaga kungl, operan för vissa
inklinationer åt romanskt håll — en tillvitelse
som väl i sista hand skulle studsa tillbaka
på publiken, vilken helst inköper romansk
musik för sina biljetter. Sina
neutralitetsförpliktelser åt motsatt håll — åt de båda
centralmakterna till — infriade man med
två Wagner- octi två Mozartprogram:
Master-sångarna och Tannhäuser, Don Juan och
Figaro.

Varje förnyat hörande av
Mästersång-■arna befäster ytterligare intrycket av en
glänsande, på medveten
inspirationstrygghet vilande musikalisk playdoyer. Här har
man Wagner som Wagnerapologet. Här
spelas den nya stilen ut mot den gamla,
Wagnerkantilenan triumferar över den
kvasi-klassiska, den nya sensibiliteten kör i
susande spann över den avtrubbade och
förkalkade: Walter v. Stoltzings pris-kväde!
Den evigt återkommande
skönhetskontroversen mellan tvenne generationer har här
erhållit sitt monument.

Hans Sachs, representanten för det goda,
förhandlingsvänliga gamla, hade tagit
mandom i herr Wallgren, som genom
stämmans robur och securitas — samt ej minst
genom en för uppgiften utmärkt dispone-

rande eloquentia corporis var god Wagner.
Den måste nog betraktas som säsongens
lödigaste prestation på sångscenen. Herr
Stockman-Stoltzing: vokalt god, dramatiskt
med dragning åt det menlösa. En och annan
livsviktig acksent fattades — det strålande,
ljusa appasionatot! Stoltzing är en visionär,
ej idylliker. Herr Oscårs Sixtus
Beck-messer blev i gengäld alltför charcherad,
alltför otrovärdig och — ledsamt nog —
alltför rolig: ett fel, som den helt visst
delar med många scen-Beckmessrar
kontinenten runt, och ett ödesdigert fel. Ty
därigenom förtages kraften av Walter v
Stoltzings protest, hela hans kulturella
mission faller till marken i samma ögonblick,
som man låter honom operera mot en narr.
Men Sixtus Beckmesser är ingen narr, som
struttar omkring likt en pyntad skata; han
är »endast» filister — men just därigenom
farligare, svårslagnare och som motståndare
»värdigare» än en fariseisk clown.

Ett apostelord utsäger, att allt är oss
lovligt men att allt är oss icke nyttigt.
Ett ord för konstnärer! Ty även in musicis
finns det rum för en ädel form av asketism:
den — att frivilligt avstå från det utsökta,
om man icke också kan gestalta det
utsökt — avis aux artütes; — att icke ens
längta efter det i acceptabla framställningar
—- avis au spectateur. Dessa reflexioner
inställa sig osökt inför så utsökta ting som
Mozarts Figaro.

En acceptabel Susanna gjordes annars
av fröken Signe Gelhaar; leklynnet fanns,
spjuvern fanns. Och en Almaviva (herr
Richter), som höll stilen och gott kunde
passera. Men fru Liva Järnefelts Cherubin
hörde icke ens till det acceptabla, vilket
det dock, enligt hypotesen, borde vara förbud
på att i detta fall hålla till godo med.
Cherubin — det renast Mozartska hos
Mozart, tonårens ljuva jordbävning i en park
av rosor — göm ditt ansikte för oss, att
vi åtminstone djupast ur vår inbillning ännu
må höra den källklara, härligt febrila
stämma, som vi känna igen som Din egen!

Figaro upplevde enligt programmet sitt
37i:sta uppförande. En talande siffra —
och en smickrande. Eller tiger den
måhända om vår tid och talar vackert endast
om gångna musikgenerationer?

En uppgift för en kommande
smakstatistik . . .

* *

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:54:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1915/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free