- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjugufjärde årgången. 1915 /
109

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Stockholmska muser. Musikrevy september—december 1914. Av Alf Nyman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

STOCKHOLMSKA MUSER

i o;

De Kjellströmska och Ruthströmska
kvartettsammanslagningarna representera det i
bättre mening esoteriska i stockholmsk
musikvärld och komplettera varandra. Haydns
B-durkvartett (Kjellström-ensemblen) blev
emellertid i någon mån lidande under för
stor tyngd —- handlovens och
uppfattningens, varigenom även subalternstämmorna
blevo väl dominerande. TzVft-patinan kunde
nog också varit återgiven med större
ömsinthet. Bättre utföll då den Schumannska
pianokvintetten i Ess, den tyska
romantikens standardwork. De symptom till
begynnande konstnärlig personlighetsklyvning,
som otvivelaktigt de båda signaturerna
Florestan och Eusebius hos Schumann
stundtals vittna om, äro här icke så starkt
framträdande. Florestan-inspirationen är ännu
den bekymmerslöst framvällande ljusa
go-oti-stämningen, icke den affektpiskade,
mania-kaliskt pockande, som den längre fram
skulle bliva; Eusebius-lynnet bär ännu ej
absencens utan hälsans färger — en sund,
livsdårad romantik i släkt med skogskörernas
i »Der Rose Pilgerfahrt», med vilka
kvintetten f. ö. företer frapperande syskontycke.
Utförandet, som verksamt understöddes av
pianisten Roths anslagsklara energicospel,
vette mera åt Florestanhållet än åt
Eusebius’ till — vilket torde få anses som ett
fel — i rätt riktning.

Helt visst är det god konstnärspolitik
att söka hålla sin publik au jour också
med det nyaste. Herrar Kjellström och
Ruthström hylla den, glädjande nog, bägge.
Och fattar man denna informationsuppgift
brett, så att den även gäller framförandet
av varnande exempel, så var helt visst
framdragandet av Carl Nielsens sonatmanuskript
G-moll befogat. Carl Nielsen, som till
helt nyligen låtit stöta i basun för sig som
puristen i dansk musik och i sitt
vidlyftiga körverk Hytnnus Amoris, här i Sverge
uppfört å Baltiska musikfestens danska dag,
böjer knä för mera serafiska och asketiska
muser, hade här kastat sig upp på
modernitetens svarta sprakfåle. Men den
elan och inre överdåd, som sådan ritt fordrar,
brot honom alldeles. Torr eller ingen
metodik, modulation för modulationens skull,
istadighet mera än följdriktighet i
utvecklingen av motiven: detta var huvudintrycket.
Man erhöll den nedstämmande men lärorika
bilden av en backant av ambition och
föresats.

SELIM PALMGREN.

Peder Möllers, fru Adlers och herr Louis
Jensens trio-seance (med vokalbiträde av
fru Munthe-Kaas) var nog säsongens stora
afton — en välgörande sunnanfläkt av
gammal förnäm köpenhamnsk musikkultur.
Dvo-rak-trion, op. 65, med dess schubertskt
flödande sidotemor och poängterat oakademiska
karaktär (det tematiska arbetet huvudsakligen
bestående av melodiska stämimitationer) fick
skissens friskhet. Glanspunkten blev dock
Beethovens stora pianotrio op. 97 — ett
verk av den sena beethovenskt
vittutgri-pande stilen. Dess Andante cantabile
betecknar måhända toppen av den väldiga,
mörka serenhet, detta musikaliska ethos,
där »Anmuth» ligger under för »Wiirde»
och på vilket mästarens uppfinning mer
och mer inriktade sig. Med artistisk pondus
och stor pietetsfullhet utfördes denna
variationsräcka, som räknar frändskap med den
i pianosonaten C-moll, opus in.

Av Julius Ruthström-ensemblen (herrar
Ruthström, Dahlström, Spedicatioch Lindhe)
gjordes Schuberts posthuma d-mollkvartett
till föremål för en detaljtrogen och insiktsfull
exeges. Fasthet i det plastiska, energisk,
skarpt skuren rytmik, omutlig musikalisk
disciplin, stringens och intensitet i
tongiv-ningen, som i stort sett synas utgöra dess
härskande egenskaper, kvalificerade denna
ensemble rätt väl för en uppgift som den
Schubertska. »Dödskvartettens» allmänna
fysionomi: det febrila energicot, ingivel.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:54:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1915/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free