Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Foto, Atelier Jæger.
SKÅDESPELSSCENEN I TREDJE AKTEN AV HAMLET. K. DRAMATISKA TEATERN.
FRAN STOCKHOLMS TEATRAR
Av CARL G. LAURIN
ESSIMISTERNA ha ett argument
till — och det ha de kanske
redan tänkt på — nämligen i att
scenens optik och akustik, som
så ofantligt förstorar felen, ingalunda på
liknande sätt framhäver förtjänsterna. Man
kan ha varit dubror med en skådespelare
och förlovad med en skådespelerska utan
att märka att vederbörande läspar. Men
sedan de en minut uppträtt på scenen, så
har man fått så mycket grundligare
visshet om läspandet. Den dramatiska
svagheten i en novell den blir med icke
önskvärd tydlighet belyst av rampljuset, den
lyriska charmen, om en sådan skulle finnas
i novellen, minskas väl snarare något,
fjärilsstoftet blåser av i draget mellan
kulisserna.
Då den Andersenska trollspegelns
skärvor spritts över världen skapade kanske
Gud en annan spegel, som genom någon
Ord och Bild, 24:e årg.
okynnig småängel blev sönderslagen. En
skärva av den spegeln kom lyckligtvis i
sagoförtäljerskan Selmas öga. Därför ser
hon det godas slutliga seger i allt och får
i sina berättelser den renhet och den djupa
naivitet, som verkligen förtjänar namnet
helig. Så också i novellen Dunungen.
Men då den dramatiserats så, kanske
emedan teatern, som Krysostomus, lektor
Waldenström och många andra fromma män
anse, .verkligen är alltför ohelig, nog av,
som dramatisk produkt blir det lilla fjunet
och dunet icke lika rörande som i
novellform, det blev, som profeten Daniel
uttryckte sig, vägt på en våg och befunnet
alltför lätt.
Och dock, vackert uppsatt och i
allmänhet väl spelad, som den var på
Dramatiska teatern, blev Dunungen genom sin
svenskhet, genom sin behagligt sötaktiga
arom av herrgårdsliv från 1800-talets mitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
