Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 20
CARL G. LAURIN
särskilt oanständiga ord och anspelningar
i prologen, därför att den lästes upp av
en mycket ung flicka och att detta
särskilt roade habituéerna. Detta perversa
gubbnöje går ej att invertera. Jag tror ej,
att de som vörda verklig oskuld bli vidare
glada åt Strindbergs Svanevit. Det är
som då man hör argsinta kvinnor komma
fram »med en stämma så mjäll», man väntar
på att det naturliga röstläget skall återtagas.
Det verkade t. o. ni. lugnande då den
unge kungen bland allt menlöst och oäkta
bräkande i Svanevit kom fram med den
äkta Strindbergsrepliken »tig piga». De
vänliga makterna i stycket, oskulden och
kärleken, verkade lika konstgjorda som
trollerierna, och man måste gå tillbaka till
den sorts operor Anna Maria Lenngren
satiriskt beskriver,
En prins av Abyssinien en ung prinsessas tycke
vinner,
han mitt i pjäsen dör, men förr’n till slut man
hinner
han av en gud far liv igen
för att finna något så onödigt och
odramatiskt som de dödas uppståndelse på
scenen.
Jag fick på Svenska teatern med dess
ypperliga uppsättning och regi — av den
nyss avlidne Viktor Castegren — samt av det
mycket goda spelet inga anledningar att
frångå mitt förut i denna tidskrift uttryckta
omdöme om stycket, ett svagt verk av en
stor författare.
Man kan knappast se en vackrare
sagoprins och sagoprinsessa än herr Gösta
Ekman och fru Tora Teje, och de räddade
båda stycket från att gäspas ihjäl. Det
är en synnerligen krävande sak, att vara
så pass fullvuxna som dessa två unga i
alla fall äro och ändå få oss att tycka,
att de äro sagolikt oskyldiga.
Stor framgång hade på Intima teatern
Sabatino Lopez’ Den fule Ferrante.
Handlingen är förlagd till vår tid i Rom, och
man får en känsla av att själva uppslaget
är äkta latinskt, kanske framkommet vid
en kopp caffè nero på Corso Vittorio
Emanuele. »Och jag», sade måhända
signor Sabatino under det de andra
herrarna skrattade, »jag fasthåller, att en ful
karl har större utsikt att segra hos da-
merna än en vacker, och jag är villig att
logiskt bevisa detta i ett skådespel.»
Det var roligt att höra det
äktitalien-ska resonerandet i sonora tonfall, talets
högtidliga och chevalereska barocklynne,
som så innerligt hänger ihop med Italien.
Den här gången var det den fule bankir
Ferrante som lyckades förtrolla Armida,
den vackra ägarinnan av ett
familjepensionat, genom en följd av välberäknade
offensivstötar, genom att skickligt ställa
sig i bakhåll, så att hans fulhet ej märktes,
genom att insöva i säkerhet — en så ful
karl är inte farlig — och slutligen, sedan han
vunnit spelet på det hållet, slå sin sköna
pupills, Cecilias, egenkäre beundrare ur brädet
och hemföra en ännu skönare segerkrans,
virad av oskuldens vita och kärlekens röda
rosor. Ibland fick man kanske för mycket
av kärlekens strategi; när man trodde tiden
vara inne för det gamla napoleonska
sättet att »charger à fond» och bara rusa
på, så utarbetade Ferrante med självbelåten
taktik skickliga omfattningsrörelser och
låtsade återtåg.
Herr Hanson var Ferrante. Den
begåvade unge skådespelaren var i mycket
förträfflig, men väl knappast tillräckligt ful
för tesens bevisande och säkert ej
tillräckligt italiensk. I slutet kom han med ett något
omotiverat accelerando och ett par nästan
akrobatiska triumfhopp, som ej voro på
sin plats. Både cavaliere Trombini —
herr Taube — och Armidas make Maurizio
de Curtis — Albert Stål — hade en italiensk
och manlig egenkärlek, som var både
riktig och rolig. Nå, frågar kanske någon,
finnes det ett sanningskorn i vad
författaren vill bevisa? Kan den fule ha några
företräden i kampen om kvinnan? Ja, han
är mindre själfuppfylld, och bland det mest
skadliga för en gryende känsla i ett
kvinnohjärta är nog om hon överraskar
beundraren med en självbelåten Narcissosblick i
en spegel.
Programmet på samma teater, tre
små-pjeser av Strindberg och Tor Hedbergs
Karlavagnen, hade stor och rättvis
framgång. Överhuvudtaget har Intima teatern
under herr Gustaf Collijns ledning fått ett
ganska viktigt tillskott till sin verksamhet
— publiken har kommit. Det har också
varit en serie välvalda och ypperligt
spelade pjeser som framförts.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
