Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 20
CARL G. LAURIN
bulevardfilosofi. Man får ej ta livslögnen
från människorna, då vantrivas de alltför
mycket. Ibsen i le Gaulois- och le
Figaro-belysning !
Boubouroche, en halvgammal fetlagd
herre, mår som pärla i guld. Han får på
kaféet betala vännernas aperitif’er, men vad
gör det? Han vet det, och han har råd
till det. Han har en liten delikat fröken
till oas i livsöknen. Bäst Boubouroche
sitter på kaféet, mysande vid tanken hur
bra han haft det och inom en kort stund
tänker få det med unga Adéle, slår sig en
för honom obekant herre ner vid hans
bord och ber att få meddela något, som
torde intressera. Han bor nämligen vägg
i vägg med Adéle och har — husen äro
illa byggda i Paris också — i åratal hort
så pass olika rösttimbre och modulationer
på de älskogssuckar och de stormgräl,
som utgöra kärnpunkten i amourös
sammanlevnad, att han med fullkomlig visshet
kan påstå, att Boubouroche har en rival,
som tyckes ligga Adéle precis lika nära
om hjärtat som Boubouroche själv.
Vi äro i Adèles våning. Med omelodisk
stämma gnolar en herre sin lilla evigt
upprepade trall, just den, som gjort både
Adéle och grannen på andra sidan väggen
något nervösa. Det utomäktenskapliga
samlivet har ofta en förvånande likhet med
det äktenskapliga. Då ringer det på
dörren, och Adéle reser sig med en resignerad
min, man undrar för vilken gång i
ordningen, och öppnar mekaniskt ett
klädskåp. Där inne står ett litet bord, en
stol, en lampa och ett par böcker, om
möjligen uppehållet skulle bli timslångt.
Här slår sig nu herrn ned med fatalistiskt
jämnmod. Så följer den stora scenen.
Boubouroche rusar in och förebrår
lidelsefullt Adéle hennes förräderi. Hela hennes
kvinnliga värdighet reser sig mot den
skamliga beskyllningen, mot otacksamheten
för årslång trogen kärlek, hon uppmanar
Boubouroche att söka överallt. Hon pekar
på skåpet och säger med bitter ton: sök
där, för där har jag gömt min älskare.
Förbryllad skall Boubouroche be om
förlåtelse, då han får se en strimma av
studielampan lysa genom skåpdörren och
upptäcker rivalen. Till hennes harmsna
utrop, att det just vore likt honom att
misstänka henne för en dylik tillfällighet
lyssnar Boubouroche ej — i början. Men
fasande för krångel och nya förhållanden,
tar han sitt förnuft och sitt oroliga hjärta
till fånga under trons lydno och torde
stilla viska till sig själv: jag tror, hjälp
min otro.
Boubouroche — herr Lavén — hade
något av litet otymplig newfoundlandshund,
som man tycker det är synd om, då hans
nervösa elaka matmoder pinar honom och
han efter två tre arga skall kvidande med
trohjärtade ögon lägger sitt huvud i
hennes sköte. Fröken Doris Nelson var Adéle.
Mager som en sticka. Man kan göra sig
mycket illa på en sticka.
På Grand Guignol-teatern i Paris
försöker man att få pjeser som oftast verka
skadligt på nervsystemet. Det hemska med
en tillsats av pinsamhet, i bästa fall också
något litterärt är vad man väntar på denna
teater. För en sou kan vem som helst på
morgonen i Le Matin få se fotografier av
mördade eller åtminstone en avskuren hand
eller dylikt från sista morddramat. För joo
sous erhåller man plats på Grand Guignol
och får där morgonens sensationer vidare
utvecklade.
Ett stycke som Undervattensbåten
Svalan är säkert psykologiskt skadligt och
verkar kvalmigt som ett besök i ett panoptikons
skräckkällare. Detta är ingen högerovilja
mot undervattensbåtar. Jag hoppas vi
skola få ända t. o. m. U 9. Men man
kan väl vara för folkökning även om man
ej i onödan vill övervara förlossningar.
Stycket uppsatt med en sakkunnighet, som
skulle väckt häpnad överallt — det var
herr Fröberg och vår främste fackman
på undervattensbåtar som vi ha att tacka
för detta —, spelar i en undervattensbåt.
Båten fastnar på ett grund djupt under
vattenytan. Men får se dödskvalen och
vara med om hur ett halvt dussin
matroser avlida genom kvävning. Resten
räddas. Jag hade trott, att återstoden som
i en annan undervattensbåtpjes på Grand
Guignol skulle i ursinne och dödsångest
mörda varandra i slutscenen. Både herr
Einar Fröberg — chefen — och hans
besättning redde sig bra med sin prövande
uppgift.
Ett ryskt stycke Attentatet gjorde verklig
lycka på Intima teatern. Även där spelade
dock den utmärkta regien av, Emil
Gran-dinson, denna gång en stor roll i framgången.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
