Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Folkvandringskrigen i andra årtusendet före Kristus. Den kretisk-mykeniska kulturen i nyare belysning. Av August Hahr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
AUGUST HAHR
plan över en del av rummen oster
om stora gården i palatset i knossos.
tid som gå igen hos Homeros, och vissa
drag från denna »heoriska» period ha
de berömda dikterna upptagit, men de
skildra ju även förhållanden från en
mycket senare tid. Numer intresserar
man sig ej så mycket för dessa
komparativa studier, som i Dörpfeld,
Schlie-manns vetenskaplige arvtagare, haft sin
främste målsman.
Men slag i slag följde upptäckterna.
De storartade fynden i Knossos och
Faistos på Kreta i början av detta
århundrade satte på nytt andarna i rörelse.
Det av Arthur Evans utgrävda kung
Minos’ sagoberömda palats i Knossos och
det av italienska arkeologer avtäckta
palatset i Faistos gav med all tydlighet
vid handen, att det egentliga stamlandet
för den grekiska bronsålderskulturen var
Kreta samt att här en gång blommat
en kultur, som t. o. m. kunnat jämföras
med den babyloniska och den egyptiska.
Ej minst märkliga voro de alster av en
högt utvecklad bildkonst, som påträffades,
stundom t. o. m. erinrande om modern
impressionistisk stil, och av palatsarkivet
i Knossos — 2,000 lertavlor med tyvärr
ännu otydda skrifttecken — fann man,
att även skriftens meddelsemedel icke
saknades.1
En jämförelse med palatsborgarna i
Tiryns och Mykene och andra mykeniska
fornminnen övertygade snart, att denna
fastlandskultur måste betraktas som en
avläggare av den kretiska; och av den på
det hela taget mycket stora
överensstämmelsen drogs den nära till hands liggande
slutsatsen, att Grekland i förhistorisk tid
fått mottaga en invasion av kreter, som här
slagit sig ned på vissa punkter och starkt
befästat sig mot en fientlig inhemsk
urbefolkning, under det att stadsplatsen på
Kreta aldrig haft behov av några särskilda
befästningar. Bärarna av kulturen på
fastlandet och kulturen på ön voro
således av e>i och samma ras, har det
ansetts, om man också ej kunnat fixera,
vad det var för en ras, annat än på så
sätt, att den härskat i dessa trakter före
grekernas invandring och icke varit arisk.
Ännu i dag är denna åskådning den
allmänt gällande.
Professor Martin Nilsson har nu tagit
upp och konsekvent utfört och besvarat
denna fråga om kreternas förhållande till
fastlandsmykenerna. Som jag antydde,
är han visserligen icke ensam om den
nya uppfattningen, men han har metodiskt
baserat och skarpt formulerat den samt
anbringat den som ett viktigt led i det
stora huvudproblemet om ariernas
vandringar från öster till väster.
»Är det så säkert, att kulturenhet
1 På svenskt språk har denna kretiska
konst skildrats av bl. a. O. Montelius, »Kung
Minos’ palats», Nordisk Tidskrift 1905, och
H. Brising, »Fynden på Kreta» i hans bok
»Klassiska bilder», Sthlm 1910.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
