Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Folkvandringskrigen i andra årtusendet före Kristus. Den kretisk-mykeniska kulturen i nyare belysning. Av August Hahr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
AUGUST HAHR
Ur dessa skäl drages då den
slutsatsen, att det är ett norrifrån kommande
folk, närmare bestämt ett folk av arisk
ras, som byggt borgarna i Tiryns och
Mykene, som alltså icke vore, som man
hittills antagit, några kretiska kolonier.
De äro tvärtom minnen efter ett
erövrar-folk, som slagit sig ned i Argolis och
därifrån härjat det Ægeiska havets kuster
och särskilt Kreta, där palatsen i
Knossos och andra städer träffats av en
våldsam katastrof, ehuru den väl blev av
övergående art. Men främlingarna ha
imponerats av
Kretas höga kultur,
sökt tillägna sig
densamma och pä
fastlandet med
tillhjälp av kretiska
konstnärer och
hantverkare
åstadkomma något
liknande utan att
därför vilja uppgiva
vissa fäderneärvda
element, som t. ex.
megaron med sin
härd och sin
förhall, vilken hustyp
måste anses som
det viktigaste särtecknet på den
fast-landsmykeniska arkitekturen.
Ett studium av de forngrekiska
dialekterna och deras utbredning för nu till
det högst sannolika antagandet, att denna
första ariska invandrarström är identisk
med tonerna, som (enligt Kretschmer)
skulle utgjort det äldsta grekiska
befolkningsskiktet och särskilt bebott det
område, inom vilket de viktigare mykeniska
lämningarna anträffats. Efter ionerna,
som nådde ett relativt högt kulturstadium,
bröt emellertid en ny arisk folkvåg över
halvön, bortsopande Tiryns och Mykene.
Det är de krigiska achæerna, som omkr.
1400 f. Kr. storma in på skådeplatsen.
Även de draga över till Kreta, härjande
och brännande dess städer och palats,
som sedan aldrig mer förmå att resa sig.
Achæerna ha likväl ej kunnat alldeles
tillintetgöra den kretisk-mykeniska
kulturen. De ha tvärtom upptagit den,
ehuru i mycket försvagad form, samt
blandat den med sina egna element.
Denna blandkultur skulle ej minst
kronologiskt ungefär motsvaras av vad man
inom keramiken kallat den 3:dje och 4:de
mykeniska stilen, som spriddes över en
stor del av Medelhavsområdet.
Den achæiska
folkvandringen
blev alltså
betydelsefullare, mer
avgörande än den
ioniska och
sträckte sina verkningar
vida. Ända till
Nildeltats kuster nå
dess svallningar,
vilket i egyptiska
bildverk och
inskrifter målande
skildras. En
allmän oro syntes
gripit hela världen.
Det ena folket
pressade på det andra och dref det
framför sig. En del drogo sjövägen,
andra utefter kusten med kvinnor, barn
och tillhörigheter i stora oxvagnar. (Bild
sid. 129.) »Öarna voro oroliga, utan ro
inom sig på en gång. Intet land höll
stånd mot dem, börjande med hetiternas
land. — — — De kommo rustade och
hotade Egypten», klagar t. ex. Ramses
III. Det var achæerna som trängde på
och satte rörelse även i andra folk. Är
1221 uppträdde de förra i Nildeltat,
kommande »från öarna i det stora gröna
havet», som vikingar på sina fartyg,
»fäktande dagligen för att fylla sin buk».
Mernephtah slog dem i en land- och
HAST, TRANSPORTERAD A ETT SKEPP.
SIGILLAVTRYCK FRÅN KNOSSOS.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
