Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Folkvandringskrigen i andra årtusendet före Kristus. Den kretisk-mykeniska kulturen i nyare belysning. Av August Hahr - Fågel Blå. Av Hugo Gyllander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÅGEL BLÅ
137
sjödrabbning. Ett nytt anfall av
nordfolken lyckades Ramses III tillbakaslå
1190, en seger som stolt prisas i skrift
och bild.
Sist och slutligen uppträda dorerna,
omkr. 1100 f. Kr., och med den doriska
vandringen får den gamla kulturen
nådestöten. Järnet, likbränningen, fibulan,
den utvecklade geometriska stilen
karaktärisera den nya epok, som börjar. Och
långsamt danas de nya kultur- och
samfundsförhållanden, ur vilka den kända
helleniska världen framgår. Men även
till denna räddas likväl vissa konstnärliga
element (inom arkitekturen och ornamen-
tiken) samt muntliga traditioner och sagor
om en förgången glansrik hjälteålder.
Den kretisk-mykeniska världens
kontinuitet skulle alltså brutits långt tidigare,
än vi förut trott. Hela företeelsen
slutligen är en märklig parallell till historien
om den klassiska kulturens undergång.
Ja, vem vet, vad som, om än långsamt,
skall följa ur det nu pågående väldiga
världskriget, vari ej blott Östeuropas
slaver gripit till svärdet, utan ock japaner
och profetens trogne, varförutom indier,
afrikanska folk o. s. v. ansvarslöst kallats
in i en omstörtningsvirvel, som
allvarsamt kan hota Europas hela kultur?
FÅGEL BL A
Av HUGO GYLLANDER
N YNGLING vandrade en
vårdag omkring i skogen. Då såg
han plötsligt något blått, som
hastigt skymtade förbi på
avstånd, och hörde smältande toner av
fågelsång.
Det blå var så glittrande och sången
så underbart tjusande, att ynglingen
stannade och sjönk in i en lång, ljuv
dröm. Och när han vaknade ur den,
förstod han, att han haft den sällsynta
lyckan att skåda och lyssna till Fågel
Blå, sagans hemlighetsfulla fågel.
Från den stunden vandrade han
dagligen ut i skogen. Och ständigt såg han
den praktfulla blå tjäderskruden för några
sekunder glänsa fram mellan gröna löv
och hörde en kort drill. Hans hjärta
svällde då av liv, och hela skogen tycktes
bli befolkad av lätta andeväsen, som
trollade fram fagra drömmar i
oändlighet.
Ynglingens lycka var så stor, att
han till sist ej kunde hålla den hemlig
för de hederliga invånarna i sin lilla
födelsestad. Och han berättade i
hänförda ordalag om den underbara fågeln
och om dess ännu underbarare sång.
Man fann berättelsen egendomlig och
fantastisk, men ej alldeles otrolig. Ty
man kände ynglingen som en
sanningskär ung man.
Stadens medicus, som på gamla dagar
nästan helt överlämnat sig åt
ornitho-logi, spetsade öronen vid ynglingens
berättelse och sade:
— Det var verkligen kuriöst! En
dylik fågel har jag ej iakttagit i vår
skog. Det måste vara en alldeles ny
art, ja, kanske rent av den, som givit
upphovet till den nätta sagan om Fågel
Blå. Du måste försöka komma i
tillfälle att studera fågeln på närmare håll
och ge mig en noggrann beskrivning.
Ännu bättre vore förstås, om du kunde
skaffa mig den, död eller levande. Det
skulle bli till ej liten berömmelse för oss
bägge, särskilt för mig.
Och stadens järnkramhandlare tillade
ivrigt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
