Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Estetisk ekonomi. Av Georg Pauli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
GEORG PAULI
rens skulpturala utsmyckning av
museiföre-mål jämte ett par dekorativa målningar
skänka besökaren i detta trapphus
behövlig ro, innan han tränger in i de
överfyllda, ansträngande tavelsalarna. När
emellertid själva Louvren med sina vackra
och omväxlande rumsförhållanden ej
lyckas skänka någon högre konstnjutning, då
förstår man väl huru omöjligt det blir för
moderna gallerier, och »Kaiser-Friedrich»
kan ju med bästa vilja i världen inte
avskaka ett genomgående intryck av leda. —
Vi skola nu taga i betraktande de
synpunkter, ur vilka de stora museernas
berättigande vanligen brukar framhållas. De
äro i huvudsak trenne: den stora
allmänhetens konstuppfostran och behov av
konstnjutning, de utövande konstnärernas behov
av stimulans och studiemateriel samt
konstforskares behov av lätt tillgängliga och
koncentrerade samlingar.
Statistiskt kan man visserligen visa
huru allmänhetens intresse för de stora
museerna tager sig uttryck genom antalet
besök, men ingen statistik har ännu lyckats
inregistrera behållningen. Och det är därpå
det kommer an. Ville man uppdela det
stora museet i flera på skilda punkter
belägna smärre och syntetiserande samlingar
skulle säkerligen den sammanlagda
summan av besökare kanske icke bliva lika
imposant men behållningen däremot
oändligt större. Det är nämligen en så klar
sak, att några argument ej torde behövas,
att den oändligt mycket större delen av
en metropols museibesökande allmänhet
lämnar det stora museet med övermättnad
och olust, med ett virrvarr av osmälta
intryck, och för samma stora kontingent
skall aldrig tillfälle givas att kunna rätt
tillgodogöra sig den hopade konstskatten.
Ur denna synpunkt är alltså det stora
museet en dålig ekonomi. —
De oavvisliga strävanden att hjälpa den
stora allmänheten till konstförståelse, som
taga sig uttryck genom metodiska
förevisningar, hava alla det felet att aldrig kunna
inviga den stora allmänheten i konstens
mysterium. De röra sig nämligen om
periferiska, aldrig om centrala delar av det
samlade materialet. Man visar
allmänheten den historiska, konsthistoriska och
kulturhistoriska sidan, den anekdotiska, den
litterära, den musikaliska etc., men icke de
skönhetsproblem, som utgöras av det
konstnärliga ombildandet av stoffet. -— Jag
underskattar ingalunda nyttan av att visa
allmänheten huru t. ex. Wahlbom tänkte sig
att Gustaf Adolf stupade vid Lützen eller
hur någon av de små flamländarna
betraktade skridskoåkningen för några hundra
år se’n, eller den uppfostrande betydelse,
som kan ligga i att ett kompani soldater
får övas i att gissa föremålens art framför
ett stilleben, — tusen andra nyttigheter
att förtiga. Men jag vill först som sist
hava sagt, att det är ett vanvettigt slöseri
med konstvärden och andra värden att för
dessa nyttigheters inlärande anskaffa och
underhålla ett så dyrbart material som
originalarbeten, när samma, eller i det
närmaste liknande resultat skulle kunna ernås
genom oändligt billigare och likvisst goda
och förstklassiga reproduktioner. Det är
förresten en vansklig sak att initiera den
stora allmänheten i konstens centrala
spörsmål medelst så komplicerade alster som
oljefärgstavlor. Man skulle med vida bättre
resultat demonstrera rent dekorativa
föremål, där färger och former ligga så att
säga nakna och påtagliga. Där skulle ej
intresset distraheras av allt det sekundära,
det anekdotiska, litterära, av
stämningsvärden m. m. Innan allmänheten har
förstått och tillgodogjort sig den skönhet, som
ligger i ett rent dekorativt arbete —
exempelvis ett textilt sådant — kan hon
i regel heller aldrig uppfatta, vad som
skiljer en vacker målning från en ful. Ur
pedagogisk synpunkt äro alltså de stora
konstmuseerna tämligen överflödiga, och
vad åter allmänhetens konstnjutning angår,
så vet man ju alltför väl, hur minimal
denna är efter några timmars vankande i
ett genom sina blotta dimensioner redan
från början tyngande och förvirrande
uppradande av oöverskådliga massor av
konstskatter.
Den andra invändningen som skulle
göras mot avskaffandet av de stora
museerna är desammas betydelse för de
studerande och utövande konstnärerna, vilka
erhålla ett rikligt studiematerial — ett
argument som i första ögonkastet förefaller
svårt att vederlägga. Man behöver blott
tänka på den betydelse, studiet av äldre
mästare ägt för två av den moderna kon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
