Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Ur bokmarknaden - Av Ludvig Looström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR BOKMARKNADEN
O. SirÉN: Nikodemus Tessin d. y:s studieresor.
Stockholm, P. A. Norstedt & Söner.
SVERIGES konst- och
kulturhistoria vilar en egendomlig strålglans
över namnet Tessin. Sent
uppträder det namnet i den svenska
hävden, och knappast ett sekel hann förgå
förrän det försvinner därur. Under detta
sekel, som vi kunna förlägga till tiden
1660— i 760-talen, uppbäres det av tre
personer, representerande tre generationer —
far, son och sonson — vilket triumvirat
under sin historiskt taget korta
verksamhetsperiod hann uträtta så mycket av
djupgående betydelse för vår andliga odling,
att man med skäl kan uppställa den
frågan: Var stode vi, om de ej funnits till?
Och dock har den historiska forskningen
— jag räknar icke dit Crusenstolpes
pekoral »Huset Tessin» — endast mera
flyktigt och sporadiskt tagit dem om hand,
ehuru mera än två och ett halvt
århundrade förflutit sedan den förstes
framträdande och ett och ett halvt sedan den
siste av dem för alltid lade sina trötta
ögon tillhopa; ett nytt bevis för rättvisan
i den svenska konstfilosofens betygsättning
över oss, att vi äro en trög nation.
Nu äntligen har den störste av
Tes-sinerna, sonen till den förste och fadern
till den siste, Stockholms slotts skapare
Nikodemus Tessin d. y. fått åtminstone sin
ungdoms historia klarlagd. Professor
Siren har, så att säga, lagt på bordet
handlingarna rörande gången av hans
utländska studier, åskådliggjorda av Tessin själv
i de noggranna anteckningar och brev
han skrev under sina tre utländska
studieresor, från det att han som 19-årig
yngling för första gången styrde kosan till
Rom och till dess han som 34-årig man
för sista gången kom därifrån för att taga
itu med sin största livsuppgift, slottsbygg-
naden. Vi få således i Siréns bok ej
vänta att få följa Tessins verksamhet som
skapande arkitekt. Det är endast
prologen vi få vara med om. Skall det en
gång förunnas oss att också få vara med
om själva dramat?
Alltifrån det ögonbick då den lille
nyfödde Nikodemus hade den nåden att av
Hennes Kgl. Maj:t änkedrottningen —
Gustaf II Adolfs gemål Maria Eleonora —
bliva till det heliga dopet hållen, vilket
skedde i Nyköping om våren 1654, och
till sina senaste år togs barnet och
därefter ynglingen och mannen om hand av
den kungliga familjen. I hemmet fick han
emellertid sin egentliga uppfostran och blev
där strängt hållen till nyttiga exercitier och
vetenskaper, särskilt till teckningskonsten,
för vilken han visade en ovanlig fallenhet
och gjorde tidiga framsteg, tack vare
enligt hans egen utsago hans käre faders
sorgfällighet. Denna fallenhet blev också
den bestämmande vid valet av livsuppgift.
Det valet tyckes han dock icke från
början ha gjort av sig själv. Tvärt om säger
han, att han år 1671, då 17-årig, »på
Hennes Kgl. Maj:t riksänkedrottningens
jämte hela den kungliga regeringens
inrådan blev utsedd att slå mig på
architec-turam civilem». Och det är icke den
minsta förtjänst den oförgätliga Hedvig
Eleonora — (när skall hon, i parentes sagt,
få sin vederbörliga honnör i den svenska
konsthistorien!) — inlagt, då hon gav
Nikodemus Tessin det rådet. Det var också
hennes intresse som möjliggjorde för
honom att kort därefter få företaga sin
första studiefärd till Italien.
Till sällskap fick han en gammal
italiensk markis del Monte, som några år
vistats här som drottning Kristinas
sändebud vid Karl XI:s hov och nu skulle
begiva sig tillbaka till henne i Rom. Sirén
säger om denne, att han säkerligen var ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
