Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Ur bokmarknaden - Av Ludvig Looström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR BOKMARKNADEN 195
mycket värdefullt stöd för den ännu
tämligen oerfarne 19-åringen och att hans goda
personliga förbindelser i Italien torde ha
underlättat hans besök i en del palats, hos
furstar och samlare. Detta kan dock med
skäl dragas i tvivelsmål. Ty om också
del Monte var en vänlig och omtänksam,
ehuru för Tessin väl dyrbar
»resemarskalk», så hade han i Italien ingalunda
något gott rykte. Han var en äventyrare,
èn gammal yrkesspelare, som, utvisad ur
de påvliga staterna och utstött ur sin egen
släkt, trängt sig på drottning Kristina i
Trient under hennes andra resa till Norden
samt så lyckats innästla sig hos henne att
hon gjorde honom till vad man skulle
kunna kalla sin förste hovmarskalk, d. v. s.
till föreståndare för sitt kungliga hus i Rom.
Därifrån uppsände hon honom sedan till
Stockholm för att bevaka hennes intressen
vid det svenska hovet. Betecknande för
hans karaktär äro de råd hon ansåg sig
böra giva honom vid hans avresa hit upp
och för vistelsen i Sverige: »Akta er för
att dricka! Älska så mycket ni behagar,
men, om min ynnest är er kär, drick inte!»
— Emellertid spelade han här sina kort
mycket väl. »Ni har gjort underverk,
markis, och bundit mig med en evig
tacksamhet vid er person för den trohet och
klokhet, varmed ni tjänat mig», skrev hon
nu. Vid hans återkomst till henne i Rom
och ända till hans plötsliga död höll hon
fast vid honom, oaktat påven förbjudit
henne tillträde till sin person så länge hon
hade den illa kände markisen i sitt hus.1
Jag har velat inflicka denna lilla
karaktäristik över del Monte, då Siréns bok
ej lämnar några upplysningar om vad han
var för en människa, för att visa, att det
nog ej var del Montes protektion som
öppnade portarna för Tessin till palatserna
i Italien. Det var den svenska
kungafamiljens och i all synnerhet den gamla
drottning Kristinas rekommendationer han
hade att tacka härför.
Tessin företog denna liksom sina
följande resor med den fasta föresatsen att
lära sig så mycket som möjligt, först och
främst i den vetenskap åt vilken han skulle
ägna sitt liv och därjämte i alla de
kunskapsgrenar som enligt tidens uppfattning
1 Se I. A. Taylor, Christina of Sweden,
London 1909.
krävdes hos en man som gjorde anspråk
på att vara en representant för den
humanistiska bildningen. Med en
beundransvärd flit strävade han mot detta mål.
Resultatet framgår närmast av den mängd
utförliga anteckningar han förde över gången
av sina studier och vilka Siren med lika
flit och energi dragit fram i ljuset och
avtryckt i en diger volym.
Anteckningsböckerna från den första resan (1673—77),
som gällde Tyskland och Italien, avhandla
en mångfald ämnen. Allt vad han såg
och upplevde tyckes han velat anförtro åt
papperet. I det avseendet känner väl en
var igen sig själv från den glada tid, då
man första gången får styra kosan söderut.
Men efter hand märker han att konsten
är lång och livet kort, och så
koncentreras för honom iakttagelserna alltmer kring
de arkitektoniska och dekorativa
företeelserna med mera direkt hänsyn till de
arbeten han nog redan nu tänkte sig komma
att en gång utföra efter studieresornas
avslutande.
I en »Inledning och översikt» har
Si-rén framlagt en resumé av resornas och
studiernas gång. Mot denna har jag ingen
annan anmärkning att göra än att den
smakar mera, och därmed har jag ju sagt
den lärde förf. en välförtjänt artighet på
samma gång jag sagt en sanning. Det
finnes i dessa Tessins anteckningar så många
källor till tidens kulturhistoria, att det vore
frestande att ösa ur dem mycket ymnigare
än som här skett. Och dock måste man
stanna i den största tacksamhetsskuld till
prof. Sirén för vad han givit, vilket är
mycket. Och då han behärskar tidens
konsthistoria och är väl hemmastadd på
alla orter Tessin besöker och beskriver,
blir det så mycket intressantare att följa
honom. En stor olikhet förefinnes dock
mellan Tessins och Siréns framställning
(utom naturligtvis den som ligger i att den
förre ser med sin tids ögon och den
senare med den moderne konsthistorikerns),
och denna olikhet skulle jag vilja
karaktärisera sålunda: Med Tessin resa vi med
vetturin och skynda långsamt och hinna
därmed göra en del lärorika
observationer; med Sirén fara vi på snälltåg —
därest vi icke, som stundom händer, måste
begagna oss av flygmaskin — och mycket
går därunder förlorat till följd av den
hastiga farten. Intresset förstår han dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
