Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Ur bokmarknaden - Av Ludvig Looström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
LUDVIG LOOSTRÖM
i alla fall att hålla vid liv, i synnerhet när
det är något särskilt han vill fästa
uppmärksamheten på. Såsom t. ex. vid
skildringarna av Tessins konstsmak, med andra
ord av hans ställning till stilfrågor. Och
då göra vi snart den iakttagelsen, att
gotiken är något som han föraktar. »Sehr alt
und schlecht» är det intryck denna stil
gör på honom, vare sig han vandrar i det
stämningsfulla gamla Hildesheim eller han
besöker den väldiga gotiska dömen i
Florens, som han finner »underligt byggd»,
-eller S:t Petronii kyrka i Bologna, »som
just icke är något bevänt med», ett
omdöme som han väl hade till hands för
flertalet av de stora gotiska hallkyrkorna i
Italien. Så gick det vidare med
postskjutsen till Viterbo. Där hade drottning
Kristina skickat emot dem en stor kalesch,
dragen av ett sexspann hästar, och i denna
kungliga vagn gjorde markis del Monte
och den unge Tessin sitt intåg i Rom d.
7 maj 1673 genom Porta del Popolo förbi
den blommande Pincion och längs Corson.
Hans första skyldighet blev där att
uppvakta drottning Kristina i hennes
palats (Riario), bland annat för att överlämna
ett rekommendationsbrev från
riksänkedrottningen Hedvig Eleonora. Men det
var icke så lätt att få audiens, ty markis
del Monte upptog alla hennes lediga
stunder under de närmaste dagarna med sina
rapporter och meddelanden, sä att .Tessin
fick antichambrera förgäves. När han
omsider blev mottagen, var drottningen själva
älskvärdheten emot honom. Det är stor
skada att Tessin i sina anteckningar ej
utförligare skildrat dessa besök. Vi få nöja
oss med några få rader. Det skulle vara
högintressant att få en intimare inblick i
hennes romerska hem vid denna tid, att få
del av deras konversation och se huru
Gustaf II Adolfs dotter hade det i det
påv-liga Rom. Så mycket talar han
emellertid om, att det var genom hennes
rekommendation som! han^fick »stadigt tillträde
hos Cavaliere Bernini och Cavaliere
Fon-tana, som för den tiden voro de
förnämsta i arkitekturen», som han uttrycker sig.
Därmed hade han fått tillfälle att bliva
närmare bekant med den konstnär, som
-skulle utöva det största inflytandet på hans
konst och till vilken han städse kom att
se upp såsom till mästaren — den gamle
Lorenzo Bernini, »som i många sekler var-
ken sin like haft, ej heller så lätt
havandes varder» (Tessin). Denne tog honom
också genast om hand i Rom: »Med en
särdeles åhuga och omvårdnad gav han
mig all den upplysning jag kunde åstunda
såväl uti valet av de bästa verken som i
censurerande av de desseiner som jag själv till
mina studier formerade». Detta giver
förklaringen på det faktum, att Tessin vid
sina arkitekturstudier i Rom gick förbi
såväl den egentliga renässansen som den
utsvävande jesuiterstilen hän mot den mest
utpräglade romerska 1600-talsklassicismen,
vilken ingalunda får identifieras med
Pal-ladianismen, som hittills vanligen angivits
såsom Tessins stilideal. Förf. betonar
uttryckligen att det är Rom och Bernini,
icke Vicenza och Palladio, som blevo
bestämmande för Tessins byggnadsstil. Och
detta gäller icke blott Berninis arkitektur
utan även hans plastiska verk, vilka
Tessin ingående studerat och delvis avtecknat
och som i mycket blevo vägledande för
hans reskamrat på den tredje utrikesresan,
Burchard Precht, och sedan gingo igen i
det mesta av den skulptur, som utfördes i
Sverige vid slutet av 1600-talet och
början av 1700-talet. Och därmed blevo
Berninis stränga grundprinciper och klassiska
anda genom Tessin överförda till Sverige.
På sommaren 1677 tyckes Tessin ha
återkommit till Stockholm efter omkr. fyra och
ett halvt års bortovaro. Karl XI hade under
hans vistelse utomlands utnämnt honom till
sin hovarkitekt »helst sedan Wi förnummit att
I till den perfektion och förfarenhet redan
kommit, att Eder nu intet annat felar än
en stadig övning och ett visst ämbete».
Kort efter sin hemkomst fick han
befallning att infinna sig hos kungen (som då
var i Växjö) för att. redogöra för sina resor
och studier, vilket stod i sammanhang med
kungens planer på Stockholms slotts
ombyggnad. Som riksänkedrottningen också
skulle dit ned, fick Tessin befallning att
följa henne. Hennes tjänstgörande
hovfröken på resan var Hedvig Eleonora
Stenbock, som sedermera skulle bliva hans
maka.
Karl XI lyssnade uppmärksamt på vad
den unge Tessin hade att förtälja och
granskade noga de teckningar han lade fram
för konungen. Följden blev att han efter
ett halvt är åter fick resa ut för att
förbereda sig för slottsbyggnaden. Nu bar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
