Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Ur bokmarknaden - Av Ludvig Looström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR BOKMARKNADEN
171
det av till England och Frankrike. Den
engelske kungen (Karl II) sökte övertala
honom att gå i hans tjänst, men Tessin
sade nej, »oaktat villkoren voro
avanta-geuse». I Frankrike, där han
företrädesvis skulle studera jardinagen
(trädgårdskonsten), sökte han upp Le Nötre för att
lära sig huru han skulle omreglera och
nyanlägga trädgårdarna vid änkedrottningens
lustslott Ulriksdal, Strömsholm och
Drottningholm. Efter ett par år är han åter
hemma (1680), får uppvakta konungaparet
på Ulriksdal, dit de nyss kommit från
bröllopet på Skottorp, och får befallning att
genast vidtaga anordningar för den unga
drottningens festliga intåg i Stockholm.
Ett vackert minne därav ha vi i Dahlbergs
Suecia, där teckningen av den triumfbåge
återfinnes, som efter Tessins ritning
uppfördes på d. v. Norrbro, mellan
Strömgatan och Helgeandsholmen. Hållen i
klassicistisk barockstil är den ett typiskt prov
på Tessins anslutning till Berninis
byggnadsstil.
Året därpå (1681) dog hans fader, och
då fick han efter hand alla hans ämbeten
och titlar, blev kammarherre hos
riksänkedrottningen samt togs — tyvärr kan man
säga — med åren alltmera i anspråk för
hovets räkning och för politiken.
Men ännu ansåg han sig behöva
ytterligare studier utomlands. På våren 1687
bär det därför i väg över Danmark och
Holland till Paris. I Köpenhamn finner
han Charlottenborgs slott (n. v. danska
konstakademien) sakna skönhet utvändigt
och kommoditet invändigt. Och
Lammou-reux’ ryttarstaty av Kristian V (»Hästen»),
som man just höll på att sätta upp på den
plats, där den ännu i dag står på
Kon-gens Nytorv, nagelfar han med rätta skarpt.
I Holland observerar han, eget nog, icke
alls Rembrandt — dennes namn lär
enligt Sirén ej förekomma i Tessins
anteckningar. Såsom den förnämste målaren i
Amsterdam nämner han däremot den
ytlige klassicisten Gerhard Lairesse, som vi
känna från några ledsamma tavlor i
Nationalmuseum. Däremot ger han under
besöket i Antwerpen Rubens och A. van
Dyck de högsta lovord.
Och så kom han till Paris i juli s. å.
Hans första intresse där är den nya
Invaliddomen, som några år förut börjat
uppföras efter Mansards ritningar, en central-
anläggning med utpräglat klassicistisk
hållning, krönt av en hög kupol. Denna
byggnad, som är den enda i Pàris, om vilken
han nu gjort några ingående anteckningar,
tyckes ha slagit mycket an på honom att
döma därav, att hans egna senare
kyrkoprojekt anslöto sig till densamma. Med
Mansard själv gjorde han ej personlig
bekantskap, vilket däremot blev fallet med
den då 68-årige Charles Lebrun, som
visade honom flera av sina väldiga
målningar, vilken artighet Tessin kvitterade med
att skänka honom en gravyr över
Drottningholm. Den konstnär, som mest
intresserade honom i Paris, var Jean Berain,
dekoratören à la mode, som gjort
inredningarna i de flesta moderna palatsen där:
»Han är mycket habil och är i sådana
saker det största geni jag någonsin känt.»
Också lät ju Tessin i sitt eget palats i
Stockholm (n. v. överståthållarehuset)
utföra innandekorationerna efter av Berain
komponerade mönster.
Den största händelsen för Tessin i
Paris var emellertid att konungen lät »mig
den nåden vederfaras, att alla vattnen i
hela Versailles hava spelat för mig». Detta
var något som eljes endast plägade ske för
ambassadörer och ministrar. Så fick han
till ciceron därstädes ingen mindre än Le
Nötre själv, som hela eftermiddagen förde
honom omkring i trädgården »utur den
ena lustskogen i den andra, och jag kan
aldrig nogsamt dess prakt beskriva». —
Den eftermiddagen blev nog betydelsefull
för de arbeten i »jardinagen», som han
vid sin hemkomst skulle utföra.
Den 26 okt. 1687 bröt Tessin upp från
Paris och begav sig söderut, till Rom.
Ditkommen vid jultiden s. å. börjar han
ett intensivt studiearbete, hans
anteckningsböcker svälla ut, »hela dagen igenom
är man allestädes omkring och beser och
hela afton behövs att annotera vad man
om dagen har sett», skriver han till
modern. Framför allt studerar han Berninis
skapelser, och början göres med S. Peter
och mästarens arbeten för densamma,
»vilka alla äro de remarkablaste». — Men
vi få ej längre följa honom under de
omkring fyra månader han nu vistades här
utan hänvisa till Siréns intressanta
framställning och Tessins egna brev. Endast
det må tilläggas att han under denna
Romavistelse ofta fick audiens hos drottning Kri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
