Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Ur musikens förhistoria. Av Alf Nyman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR MUSIKENS FÖRHISTORIA
179
AUSTRALISKA MUSIKINSTRUMENT. Lurar av trä (Scpik, Nya Guinea). Tritons?iäcka
med ljud/tål (användes vid kanotfärder). Danstrummor av ödleskinn
(KarkAr och Sepik). Ur greve Birger Mörners samlingar.
under av primitiv slipkonst. Av två
fina hål att döma har nefritstaven varit
avsedd att hänga i ett snöre; och det
är synnerligen antagligt, att den vid
festliga tillfällen anslagits och med sin klang
tjusat en musikaliskt anspråkslös publik.
Vid slag avgiver den höga, starka toner,
påminnande om de ostasiatiska
klangplattornas, de s. k. gongs.
De äldsta urtidsfynden utgöras
sålunda av skelettdelar, vilka urmänniskan
förstått att musikaliskt utnyttja.
Djurskelettet med sina ihåliga benpipor
erbjuder ju ett utomordentligt flöjtvirke;
— att ej heller människoben ratats, har
man mustiga bevis för. Ursprungligen
torde man emellertid ha brukat dylika
djurkotor och benfragment enbart som
segertecken, som primitiva
skyttemedaljer, i vilka man då borrat ett hål för
att lämpligare kunna träda dem på ett
armband eller någon troféknippa.
Senare har man tydligen kommit
underfund med att benstyckena vid anblåsning
åstadkommo ett anmärkningsvärt ljud:
jakttrofén är därmed förvandlad till
signalpipa. — Det är emellertid av intresse
att se, hurusom ännu i detta ögonblick
runt om på världsdelarna folk leva, som
tillverka sina instrument efter samma
principer och av samma material. I
Rio-Negroområdet äro pipor och flöjter
av fågel- och djurben mycket vanliga.
Kariberna tillverka den dag i dag är sina
pipor av jaguarben (med tre tonhål);
även människoben äro ett gouterat
råmaterial för denna flöjtindustri — så på
Nya-Seeland och hos Surinamfolket i
Guiana, där man fabricerar sina flöjter
av sina dräpta fienders benpipor. Och
man behöver inte vara djupare invigd i
vildmännens psykologi för att förstå, att
denna omständighet: fieiidebe7i! — för
dem måste innebära ett avsevärt pius i
välljudet. Ja — någon intelligent
vildman har t. o. m. fallit på den goda idén
att använda den mänskliga skallen för
högre musikaliska ändamål: den ren-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
