- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjugufjärde årgången. 1915 /
187

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Ur musikens förhistoria. Av Alf Nyman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

UR MUSIKENS FÖRHISTORIA

187

BRÖDBAKNING VID FLÖJTMUSIK. TERRACOTTAGRUPP FUNNEN I BEOTIÈN.

lodierna (stridssignalerna), den första
körsången och den första orkestern.
Betecknande för detta intima samband
mellan krig, dans och musik är därför
det faktum, att när Columbus vid sin
tredje resa till Trinidad möttes av
infödingarna i sina farkoster och då han
för att riktigt vältaligt övertyga dem
om sina fredliga avsikter lät allt folket
på skeppsdäcken dansa till klangen av
tamburiner, så fick han till sin
bestörtning erfara, hur infödingarna, som förut
hållit sig avvaktande, ögonblickligen
svarade med en pilskur — de kunde
icke tänka annat än att det varit de
vites krigsdans de bevittnat! Och det
är så långt ifrån, att den primitiva
musiken skulle ha bidragit till sedernas
mildrande eller till uppammande av någon
harhjärtad klemighet — såsom Platon
förevitat den —, att den tvärtom på
det högsta uppflammat lidelserna, stegrat
upp fanatismen och vidmakthållit en höjd
slagfärdighet i kampen mot vidriga
omständigheter. Intet ont i detta. Ty
hade musiken verkligen varit en
fridsmakt, som försvagat lidelserna — och
det vill säga motståndskraften — så

hade väl den lag, som bjuder den svagare
att försvinna och den starke att bestå,
själv skaffat den ur världen. Ingen är
väl så ömskinnad i sin musikaliska
förnimmelse, att han vid lyssnandet till
den trolska valthornsklangen i
begynnelsetakterna av Webers Friskytt finner
sig störd av det mycket prosaiska
faktum, att hornen en gång i stridens hetta
fingo tjäna till att meddela de primitiva
krigarna deras »hövdingars ställningar»
— och att de som ett quosque tandem
buro ett grinande mänskligt
underkäksben! Ännu så sent som i Rolandsången
har hornet (»oliphanten») övervägande
strategisk betydelse. Eller blir måhända
det religiösa botstämningsmotivet ur en
Bach-mässa, framjodlat på rococotidens
milda flüte-d’amour, mindre underbart
därför att denna i rätt nedstigande led
härstammar frän det jaguar- eller
människoben, på vilket vilden tjöt ut sin
berättigade förtjusning över att ha knäckt
hjärnbenet på sin vedersakare? — I
stället för att sänka vår tanke om
musiken måste sådana fakta höja vår
uppskattning av dess betydelse. Och med
desto väldigare beundran måste vi be-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:54:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1915/0217.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free