Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Ernst Hæckel. Ett liv i vetenskapens tjänst. Av Beatrice Zade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
BEATRICE ZA DE
den omgivande världen, utan att de i
sin forskning sökte lösningen av livets
gåtor.
Den förste store tänkare, som
medvetet strävade efter att lägga praktisk
naturforskning till grund för sin
världsåskådning, var Goethe. Det var i
kulturhistorien ett moment av oerhörd
betydelse, när ett oförlikneligt snille som
han, en mogen konstnär, lika
hemmastadd i estetiken som i filosofien, i sin
strävan efter det universala vände håg
och intresse till naturvetenskaperna. Bland
alla de forskare och tänkare, vilka på
den av Goethe angivna vägen sökt att
ur kännedomen om naturen finna en
tillfredsställande livsåskådning och göra
denna tillgänglig för alla, är ERNST
HæC-KEL helt visst en av de främste.
Hæckels liv giver oss en återblick på
en av de mest betydelsefulla epokerna i
mänsklighetens historia, vi se i det
liksom en överskådlig bild av den kamp,
som rasat kring descendensteorien eller
utvecklingsläran. Det är ett långt liv
— Haeckel är nu åttioett år gammal —
och ett liv fyllt av arbete och möda, av
strid och svårigheter, om än också av
stora framgångar. Men det är ett skönt
liv, ty ärligt sanningssökande, lågande
snille, verklig hjärtats godhet och hög
sedlighet ha brett förklarande skimmer
däröver.
Två år efter Goethes död, den 16
februari 1834, föddes Haeckel i Potsdam
såsom son till regeringsrådet Karl Hæckel
och dennes maka, född Sethe. Sin
barndom och första ungdom tillbragte han i
den lilla staden Merseburg i provinsen
Sachsen, dit hans far blivit förflyttad
samma år som han föddes. Hæckel
växte upp under särdeles lyckliga
förhållanden. Han hade ett utmärkt hem
och förträffliga föräldrar. Fadern var en
duglig, mångsidigt bildad man i ansedd
och god social ställning, modern en myc-
ket begåvad, mild och förståndig kvinna.
Båda föräldrarna gåvo honom den
omsorgsfullaste ledning i hemmet och sörjde
för att han fick den bästa undervisning.
I anlag och begåvning liknade gossen
mest sin mor, vilken även utövade stort
inflytande på honom. Sin konstnärliga
talang, sin gränslösa kärlek till naturen,
likaväl som sitt utpräglade skönhetssinne
och milda hjärtelag har Hæckel ärvt av
henne. Bägge föräldrarna voro mycket
verksamma och höllo ivrigt sina barn
till arbete. Hæckel har därom själv
berättat: »När jag som femårigt barn stod
vid fönstret och betraktade molnens
strövtåg på himmeln, brukade min mor säga:
Lek eller arbeta, gossen min! begagna
din dyrbara tid, och se icke ut genom
fönstret.»
Hæckel var en vaken, blåögd och
ljuslockig gosse med en vekhet i hjärtat,
som icke ens kunde fördraga ett djurs
smärta. I skolan var han en utmärkt
lärjunge och erövrade sig goda betyg,
även i de ämnen, för vilka han hyste
ringa intresse. Naturvetenskap, särskilt
botanik, och teckning voro hans
älsklingsämnen; i gymnastik och sport
överträffade han alla sina kamrater. Med
lidelsefull iver samlade han växter, och
hans skolherbarium var både kvalitativt
och kvantitativt vida överlägset det, som
en gymnasist vanligen brukar
åstadkomma. Vid studiet av sina älskade
plantor märkte han emellertid snart, att
det icke var så alldeles helt beställt med
arternas inlärda och föreskrivna
kännetecken. När han bemödade sig att efter
floran bestämma tistlar, björnbär, sälg
o. s. v., fann han redan som tolvårig
pojke både »goda och dåliga» exemplar.
Han överlade noggrant om han i
herbariet skulle upptaga endast de »goda»
exemplaren eller även införa de »dåliga»
och med dem söka framställa en kedja
av förmedlande övergångsformer mellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
