- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjugufjärde årgången. 1915 /
208

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Herrens vindar. Av Hugo Gyllander

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HERRENS VINDAR

Av HUGO GYLLANDER

I.

Och sitter du ständigt, i maklig ro,
vid vägg, som mot sol sig vänder,
och tror dig ha vunnit lyckans skatt —
den faller ur dina händer.

Den faller, så torr som höstens löv,
när storm över marken jagar.
Och endast ett bittert minne står kvar
av tomma, förspillda dagar.

Ty ännu stacks lyckan aldrig i hand.
Den gavs blott som lön för en möda,
åt en obruten vilja, en kämpande tro,
åt en levande själ bland de döda.

II.

När festen sorlar och glädjen ler,
en objuden gäst där stannat
vid dörren ständigt, mulen och mörk:
En längtan till något annat.

Till något annat, till något nytt,
som människoblick ej skådat,
ett irrande hopp i hjärtats djup,
av dunklaste drömmar bådat.

När solen glöder i middagsbrand,
och tung blir vägen att vandra,
den dignande spänner sin kraft på nytt
vid aningen blott om det Andra.

III.

Man mätt de irrande stjärnors ban,
man pejlat de djupaste orden.
Men ingen har spanat Herrens vind,
när den drager fram över jorden.

Den drager fram ur okända djup,
och den stannar hos den, som är värdig.
Inför trevande tanke och häpen blick
står den stora gärningen färdig.

Den kastar till mark, men den bygger nytt
ur kaos’ vågor, som svalla.
Ty vilja och hand äro ständigt till reds,
när Herrens vindar kalla.

IV.

Hur trång och hård vore jordens krets,
hur grå den smygande tiden,
om varje gryende dag bleve lik
den dag, som nyss är förliden!

Om aldrig en fläkt av Herrens vind
skulle fram över världen vandra
och bringa till starka människobröst
ett bud från det Stora, det Andra.

Den väldiga vinden, som sopar fram
och det murkna till marken vältar,
men som väcker de döde till flammande liv
och skapar martyrer och hjältar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:54:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1915/0238.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free