Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Fjärde häftet
- Konstmuseet som skönhetsvärld. Av Richard Bergh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONSTMUSEET SOM SKÖNHETSVÄRLD
Av RICHARD BERGH
IRl- ^ÄKÖNHET eggar, skönhet värmer,
skönhet vidgar, skönhet förädlar
l J människans sinne.
Det är erfarenheten härav som
kommit samhällena att efter furstarnas
tidigare exempel främja de sköna konsterna
och att söka på mångfaldigt sätt väcka
och fostra skönhetssinnet hos folket. Ett
av de många medlen härtill har varit
anläggandet av offentliga konstmuseer.
Ett dylikt museum är att betrakta som
ett skönhetens hem, en levande och
befruktande skönhetsvärld, öppen för hela
folket. — Eller borde åtminstone kunna så
betraktas. ^ ^
*
i Gud ske lov, nu ha vi gjort ifrån oss
Louvren!»
Hur många av oss ha inte hort
landsmän vid utgåendet från detta det största
och berömdaste av världens alla offentliga
konstgallerier med en djup suck av
lättnad uttala sådana befrielsens ord. Och
vilken sympati ha vi icke därvid ofta känt?
Men det är så långt ifrån att endast
Louvrens trapphus låta höra dylik suckan
från lämnande besökande, att jag tror man
lugnt kan säga, att de flesta stora
konstmuseers trappor världen runt genljuda av
liknande låt.
Helt visst måste det vara något galet
med »skönhetsvärldar», som i stället för att
vederkvicka de många, som söka dit för
att få sitt medvetna eller omedvetna
skönhetsbegär tillfredsställt, trötta dem. Vi
veta ju av erfarenheten från de få
välgörande undantag från den gängse regeln,
vilka numera lyckligtvis finnas, att för ett
museum gäller detsamma som för en
teater: att man kan komma därifrån med
hela sitt väsen vederkvickt, ja, upplyft på
ett högre plan, lika väl som man kan
komma därifrån trött intill döden. Allt
beror på den mer eller mindre levande
konstnärliga anda, som uppbär och
besjälar de sköna skådespel, hvilka upprulla sig
för åskådarens blickar inom de respektive
konsttemplens murar.
Ända till de allra sista åren synes den
konstnärliga museiverksamheten världen
runt ha varit i första rummet inriktad på
att samla, samla och åter samla på hög i
museerna en oändlig, brokig och
heterogen mångfald av konst från alla tider och
alla folk — utan någon nämnvärd sovring
eller klar, begränsande plan. Men
samtidigt har denna verksamhet — och det
är dess förnämsta betydelse — varit flitigt
sysselsatt med att konsthistoriskt behandla
det jättematerial, som på detta sätt
instuvats tant bien que mai i alla världens
museibyggnaden där småningom alla väggar
och alla golv från källare till vindar
full-proppats med konst.
Museimännens tid har varit helt
upptagen med att katalogisera, beskriva, sam-
Denna uppsats, som i sina huvuddrag skrevs förra sommaren, utgör den första i en serie av
planerade uppsatser, avsedda att belysa den moderna museiverksamheten.
Ord och Bild, 24.c årg.
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:54:43 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1915/0239.html
